Hej! Det är så att min flickvän hade anorexia när hon var yngre, kanske tre år sedan, innan vi var tillsammans. Hon mådde väldigt dåligt pga psykisk press hemma och i skolan, hon är av muslimsk härkomst. Iallafall, hon är "bra" nu, hon äter och är normalviktig. Dock så är jag bra påläst på både psykologi och socpsyk därför vet jag att detta är något man bär med sig resten av livet. Hon har fortfarande tvångsmässiga beteenden kvar så som renlighet och annat som är ganska vanligt vid en störning. Hon är väldigt missnöjd med sina små bröst, och hon tycker även att hennes rumpa är stor. Hon har pratat om att när hon mår bättre och vi bor tillsammans så ska hon börja träna för att få en fast rumpa- jag har sagt till henne att hon är perfekt som hon är, och ska inte göra något för min skull, men hon säger att det är för hennes skull för hon vill se bra ut på stranden i sommar. Frågan är, hur jag kan hjälpa henne att inte falla tillbaka i gamla vanor? Hon tränade som en galning förr, fem gånger i veckan minst, och hennes anorexia drev henne till att gå in i väggen och hamnade på sjukhus i veckor. Jag vill inte att hon bränner ut sig igen, för hon har fortfarande ett jobbigt liv. En annan sak jag är orolig för är hennes matvanor. Hon äter väldigt regelbundet hemma, hon säger stup i kvarten att hon ska ha något att äta, ofta är det dock macka eller någon frukt/grönsak, så troligtvis så hetsäter hon inte eller något. Men, hennes psykiska ohälsa har gjort att hon inte orkar med folk vilket resulterar i att hon inte pallar att äta i matsalen på skolan. Antingen så tar hon med sig mackor till skolan, eller köper något. Häromdagen glömde hon mackor för det blev stressigt, då köpte hon en bulle som hon åt, och hon hävdade att det var tillräckligt för att klara sig tills hon kommer hem (vilket är 16.00). Jag säger till henne att hon måste äta ordentligt och att man inte kan klara sig på en bulle hela dagen, jag antar att det är hennes förflutna som gnager i bakhuvudet på henne? Kan jag göra något för att hjälpa henne att se framåt och inte falla tillbaka? Hon har stor chans att må mycket bättre när alla andra hennes problem löser sig i framtiden, så jag vill inte se henne falla ned i ännu ett svart hål! Tack på förhand

---

SVAR

Hej!

Vilken underbar pojkvän du är vill jag börja med att säga!

Sen vill jag fortsätta med att slå hål på myten om att detta skulle vara någonting som hon behöver bära med sig hela livet. Det är felaktigt men jag förstår att du trott det med tanke på att den myten än så länge lever. Enda anledningen till att din tjej inte mår bra än är för att hon inte är helt frisk. Det är fullt möjligt att bli Helt frisk igen.

Jag tycker att du ska peppa henne på att ta hjälp så att hon kan ta de återstående stegen hon behöver för att bli helt frisk. Jag rekommenderar att du ber henne maila till oss på abkontakt.se så hjälper vi henne vidare (lättare om hon föklarar sin situation själv)

Deet du som pojkvän kan göra för övrigt är det som du gör nu. Alltså finnas där som ett stöd och peppa henne för att ta emot hjälp och att äta som hon ska. Kom dock ihåg att du inte behöver gå in i någon vårdande roll. Du är mer betydelsefull som pojkvän, som hennes kärlek.

Varmt lycka till på vägen!

Stor kram, Catherine