Okänd
Annat
Jag är en tjej på 14 år som har problem. Jag är sjuk ofta och missar då skolan, men jag tar igen det. När jag har mens har jag väldigt ont i magen, kanske inte under hela mensen men flera dagar. Just nu har jag ont i huvudet. Det dunkar i tinningen och det gör det ofta. Jag har så ont att jag mår illa. Det är väldigt obehagligt. Det kan bero på att jag inte äter så mycket. Jag hinner aldrig äta frukost innan jag skall till skolan för jag går upp en halvtimme innan och det tar sådan tid att klä på sig, sminka sig och fixa håret. Mamma tycker jag borde äta lite åtminstone, men jag får panik om jag bara går upp ett kilo, och när jag märker att jag gått upp så slutar jag äta lika mycket som jag åt innan. Min kille tycker att jag har jättefin kropp men jag är inte nöjd med mig själv. Snälla kan du svara och säga vad jag skall göra, jag orkar inte leva så här längre!
SVAR
När en ung tjej som du kommer till mig med ett sånt här problem brukar jag alltid börja med att fråga om hon varit hos läkare på t ex vårdcentralen och sökt för huvudvärk och att hon blir sjuk så ofta. Därför att först av allt måste man klara ut att det inte finns något medicinskt problem som t ex högt eller lågt blodtryck och allt det där andra som läkare kan så mycket, mycket mera om, än vad jag kan. Så har du inte gjort det, rekommenderar jag att du gör det snarast!!! Om du inte kan be t ex din mamma om hjälp med att få komma till vårdcentralen kan du själv vända dig till skolsköterskan så kan hon hjälpa dig att få tid hos en läkare.
Och skulle det då vara så att han eller hon (läkaren) tycker att allt verkar okay, är det mycket troligt att dina problem ligger mera på det psykologiska planet, vilket du kanske redan anar eftersom du skrev frågan till mig. Nu när jag ger dig mitt fortsatta svar, utgår jag alltså ifrån att du har blivit undersökt av en läkare för dina problem utan att något var fel.
Det första jag ser som ett problem hos dig är ditt ätande, lite grand som du själv säger också. Jag vet inte hur många gånger jag i mitt arbete både som psykolog och kurator stött på människor som levt i en enormt ansträngande mental situation just därför att dom inte skött sitt ätande som dom borde. Och då pratar jag om både unga människor som du, och vuxna. Maten är för oss människor lika viktig som strömmen är för att din dator ska fungera. Du kan alltså ha en alldeles ny superhäftig dator, men utan ström fungerar den i alla fall inte. Precis likadant är det med din kropp! Utan tillräckligt med mat, fungerar inte den heller som den ska. Man skulle till och med kunna säga att din kropp fungerar ungefär som datorn även på ett annat sätt: Om du slarvar när du trycker på tangentbordet eller ger ett felkommando, vet du ju vad som händer, eller hur? (Datorn signalerar till dig med en röd liten ruta, eller något annat så du förstår att du gjort fel). Din kropp signalerar exakt likadant genom att ge dig huvudvärkssignaler, eller att du ofta blir sjuk. Det kan kanske låta lite konstigt, men så är det. Vad man alltså i din situation måste göra är att lära sig sin egen kropps signaler… Och dom är inte exakt likadana för alla människor. (På den punkten är vi inte alls lika datorerna för dom skiljer sig inte åt alls lika mycket). Att lära sig sin egen kropps små varningssignaler är inte alltid så lätt. Vissa jag har träffat i mitt arbete har lärt sig det ganska snabbt, medan det för andra tagit längre tid. Det här att lära sig sina kroppssignaler är ett litet psykologiskt förändringsarbete som alltid tar lite tid.
I ditt fall skulle en lämplig start vara att åtminstone stjäla en kvart extra av den ”goa” sömnen, dvs gå upp femton minuter tidigare varje skoldag så du får tid att äta lite grand. För skulle du börja ”moffa i dig” en massa till frukost skulle du antagligen må illa eftersom du nu blivit van vid att knappt äta någonting alls. Om du skulle klara av att göra det här under en månad, skulle du sannolikt komma att känna en stor skillnad både när det gällde huvudvärken och känsligheten för alla sjukdomar du tyvärr brukar få. Men en månad måste du ge det, för det räcker inte bara med några dagar. Och så ska det vara frukost varje dag…
När det gäller din viktnoja, så föreslår jag två saker:
1: Det är viktigare att du äter frukost och lunch lite bättre, och slarvar på kvällen, eftersom det är främst under dagen som du behöver energi för att orka med. (Det absolut bästa du kan göra är naturligtvis att äta tre eller till och med fyra gånger om dagen, men det kanske du inte klarar av just nu..?) Du ska försöka äta lagom stora portioner, men inte bli proppmätt, och försöka äta lite nyttigare mat som t ex frukt, grönsaker, grovt bröd osv. Skippa godis och chips och allt det där. Nyttig mat kan man äta ganska mycket av innan man ”lägger på sig” men godis, chips och läsk behövs det inte alls lika mycket av innan man går upp i vikt och dessutom får man ingen energi av sån mat mer än en liten kort stund. En annan sak är att nyttig mat också hjälper kroppen att mycket snabbare bli av med huvudvärk och känslighet inför att bli sjuk!!!
2: Försök att också prata så ärligt du kan om ditt problem med både din kille och någon bra tjejkompis. Och då menar jag att du t ex berättar för din kille att du är rädd för att din kropp kanske skulle bli fulare om du gick upp i vikt osv. Jag vet ju inte vad du har för typ av relation till din mamma eller pappa, men det skulle också vara bra ifall du ”pallade trycket” att snacka ärligt med någon av dom, eller båda två. Genom att du pratar ärligt med andra blir det lättare att hitta ett schysst förhållningssätt till din viktnoja så den inte styr ditt liv FÖR mycket. Om det skulle kännas bättre för dig att prata med någon utomstående så vänd dig till ungdomsmottagningen i din kommun och be att få prata med kuratorn där, eller om ni har en kurator på skolan. För du vet, det är aldrig bra att gå ensam och bära sina problem, alla människor behöver stöd av andra under vissa perioder i sitt liv och nu verkar det vara en sådan period för dig. Men med hjälp från andra som du känner eller någon utomstående så kommer man igenom svåra perioder.
Visningar : 473
