Hej. Jag vet inte hur jag ska börja.. men, det är jobbigt… Skadade mig förut, skar mig på armarna och grät mig till sömns varje dag. Jag har slutat skära mig, sist var för 2 månader sedan. Det började i sommras, sedan fick en lärare reda på det, och skolsköterskan kontaktade min mamma. Hon blev jättechockad och rädd, så nu vågar hon inte berätta något för mig längre, för hon tror att jag ska skada mig igen. Jag är alltid ensam hemma, sitter alltid själv i mitt rum. När mamma ser mig retar hon mig och kallar mig "deprimerad". Asså, jag kan inte prata med någon i familjen. Pappa blir bara våldsam, och mamma förstår inte, inte lillasyster heller då. Mina kompisar mår dåligt, har en som försökt ta sitt liv två gånger, en annan som skadar sig och som äter dåligt. Har inte brist på vänner, och försöker hjälpa de så gott jag kan. Men, jag har svårt att prata om hur jag mår… jag kan inte göra det.. :( Jag är förvirrad och orolig över min faster som har fått cancer, jag förstår ingenting. ingen förklarar något för mig.. har försökt ringa till BRIS, men kan nt prata där heller, har jättesvårt :( vad ska jag göra?..

---

SVAR

Hej,

Du har mycket omkring dig nu som är tungt och jobbigt.

Ingen ska behöva bli retad hemma för att den mår dåligt. Särskilt inte hemma, där ska man få vara trygg och säker.

Du beskriver en värld som är förvirrande och skrämmande, din faster är sjuk och du får inget veta, din pappa är våldsam. Så ska man inte behöva ha det.

Det är jättebra att du stöttar dina vänner, men du behöver också någon som stöttar dig.

Ibland kan det vara svårt att prata, i telefon också. Vet du om att man både kan maila till BRIS och chatta med dem? Du kan också maila mig, eller lägga till min msn (det är samma adress): helena.meyer@fryshuset.se