Hej! Jag undrar en sak. Jag har uns(aneroxi) men dom funderar på att sätta diagnosen anorexi på mig nu för att min mens försvinner ´mer och mer. jag har pendlat upp och ner i ca 1 år.i december förra året tog mina föräldrar kontakt med bup och jag har gått där sedan dess. men jag har ett problem, sedan vecka 3 har jag inte gått upp något snarare gått ner 0,3 för att jag pendat fram och tbx hela tiden.. Jag orkar inte med denna skiten längre. just nu väger jag xx,x och jag är 171,5cm så jag är inte så underviktigt. snarare överviktig om man kollar på mig. ser ut som ett fläskberg och vill verkligen inte bli större. jag tvingas äta ännu mer nu än förr för att jag ska gå upp, vilket har resulerat till att jag gömmer så mkt mat jag kan och smyg tränar så mkt jag kan. jag håller mig vaken ca 1timma när jag igentligen har "gått och lagt mig" och bara går omkring i mitt rumför att bränna några extra kalorier. Jag är jätte rädd för att bli inlagd för jag vill verkligen inte gå upp och det kommer jag göra om jag blir det. jag är verkligen livrädd. jag undrar finns det risk för att jag kommer bli inlagd? eller e jag för tjock(vilket jag tycker)? tack för svar. Kram

---

SVAR

Hej fina tjejen!

Hör att du har det kämpigt!

Jag tror kanske att du behöver mer hjälp än nu? Vet inte om du genom Bup varit i kontakt med ätstörningsvården? Tycker annars att ni ska göra det så att du får komma under mer specialist behandling.
Du är just nu väldigt underviktig och får du inte bukt med detta så vandrar du vägen mot en inläggning då din kropp inte kommer orka den här påfrestningen. Så vill du undvika det till varje pris så prata med din kontakt på Bup, berätta som det är, att du mår sämre och behöver få mer hjälp och stöd. Prata gärna med denna om möjligheten att komma till en ätstörningsenhet. Alla dessa ligger på http://www.abkontakt.se
Kika gärna på våra mentorer. Om det vore något för dig som en arm att luta sig på under den här jobbiga perioden. Kom ihåg att det går att bli helt frisk, så ge inte upp. Det är inte ditt fel att du drabbats men ditt ansvar att be om hjälp och kämpa dig ur det här. Det är du som bestämmer!

Kom ihåg att du är värd att må bra med dig själv och kroppen!

All värme och styrka på vägen!

Stor kram, Catherine