Hej! Jag är en tje på 16 år, jag hade i somras/höstas någon form av störning med maten. Det var dock ingen som visste i min familj eller så, förutom ett fåtal kompisar jag står extremt nära som jag anförtrodde min ångest åt. Jag droppade till ett bmi på 17.4 men med hjälp av en kompis så tog jag mig ur det då. Följt av en låång hetsätningsperiod eftersom jag intalade mig själv att skulle jag bli tjock kunde jag lika gärna skita i allt. Dock har jag fått mina återfall till och från, gått ner några kilo för att sen gå upp igen. Men tankarna släpper inte, även om jag håller mig på ett bmi kring 19, 19.5. Varje gång jag ska äta så frågar jag mig själv om jag verkligen ska. Ångest attackerna kommer ibland, mer sällan än förr, men ibland blir de okontrollerbara, kan ligga och gråta, sparka och skrika för att bli av med den hemska känslan. Men det känns ändå inte som om man kan göra något? Eller? För jag äter ju normalt, ligger på en normal vikt så utåt sett är det ju liksom inget fel på mig. Mer än att jag själv hela tiden känner mig missnöjd över att jag inte har kontrollen, att jag skulle vilja gå tillbaka, fast en annan del av mig ändå håller mig över ytan genom att faktiskt gå emot de andra tankarna och äta. Det gör mig förvirrad och rädd.. Finns det någon förklaring till allt eller är det så det är för alla som kommit ur en sånhär period?

---

SVAR

Hej fina kämpe!

Vad glad jag blir att du skriver och frågan. Förstår att det svårt när man sitter på kammaren "ska det va så här? Vad är normalt osv?".

Jag vill börja med att säga att en ätstörning inte handlar om vikten och bmi utan om tankar och känslor man har om sig själv i samband med kroppen.
Alltså, även om din vikt och bmi pendlar så spelar det ingen roll.
Jag vill att du tar hjälp för detta då detta inte är någon "fas" du går igenom. Det är viktigt att ta tag i det så snart som möjligt och går till botten med det eftersom det annars finns stor risk att det kommer tillbaka senare i livet och upprepar sig och förvärras ytterligare.
Det finns olika alternativ. Jag tycker att du börjar med att uppsöka en kurator, terapeut eller liknande. Dessa hittar du tex på skolan eller ungdomsmottagningen eller Bup (barn och ungdomspsyk). Börja med att gå dit och börja en kontakt för att prata och bygga på din självkänsla. Reda ut varför du känner dig tvungen att kontrollera maten, varför du inte tycker om din kropp som den är. Om det skulle behövas ytterliggare hjälp så ta kontakt med en ätstörningsenhet.

Behöver du mer vägledning så kan du alltid maila till närmsta ABK lokalavdelning på http://www.abkontakt.se

Kämpa på tjejen! Du är värd att tycka om dig själv och din kropp!

All värme och styrka på vägen!

Stor kram, Catherine