Hej. Jag har ett jätte stort problem. Mina föräldrar håller på att separera. Min pappa bestämde att jag och min syrra skulle bo hos honom, eftersom min pappa inte vill vara ensam. men senare har min syrra sagt att hon vill bo hos min mamma, eller varannan vecka. Min pappa blev jätte arg då och börja stötta bort henne. det var som att det var två lag, Jag och pappa. syrran och mamma. han börjar och prata med mig som jag var två år, han sa till mig, hur känns det att inte få träffa mamma? Jag vet att jag ska få träffa henne, men inte som det är nu när alla bor tillsammans. Han stressar alltid upp mig, jag vet inte varför. men han har kränkt mig många gånger i mitt liv. och jag är ganska rädd för honom. så fort jag säger nej, till något som jag inte vill blir han jätte arg. med både mig och syrran. om vi går till en affär och han frågar om han kan köpa, tex en byxa till mig och jag säger nej, blir han jätte arg och säger att jag har dålig stil, och att han gör allt för mig och jag gör ingenting för honom. När jag då börjar gråta, säger han sluta gråt. va fan gråter du för? Jag har gått till en psykolog men har slutat med mötena. vi ska ses igen men för en utredning av min depression. det hade jag även innan de skulle separera. Jag tror att den kommer bli värre när vi flyttar. för jag kommer vara ensam med honom. Jag vill nog inte flytta med honom, men jag måste. Han vill ju inte vara ensam. Snälla skriv ett svar.

---

SVAR

Det låter som att du lever i en tuff situation just nu. En situation ingen ska behöva vara i. Det är aldrig ett barns ansvar att hantera och ta hand om sin/sina förälder/föräldrar. Det är dina föräldrars ansvar att sköta sin separation så att ingen av deras barn far illa eller mår dåligt.

Du skriver att din pappa inte vill vara ensam, och att han därför vill att du ska bo hos honom. Att han blev arg när din syster sade att hon ville bo hos mamma eller varannan vecka. Men det är verkligen inte din och din systers ansvar att se till så att er pappa inte är ensam. Det låter som att han kanske mår dåligt just nu, men det är ändå inte er uppgift att ta hand om honom. Du ska kunna bo hos vem du vill utan att bli bortstött eller behöva oroa dig för din pappa. Han är ansvarig för sitt eget liv.

Det är inte enkelt att bara göra som man själv vill. Det är lätt att få skuldkänslor och må dåligt, speciellt när din pappa ju dessutom stött bort din syster och det har bildats "två lag". Men det är ändå viktigt att du väljer att bo där du själv vill bo, och där du känner att du kommer må bra. Du ska inte offras bara för att din pappa inte vill vara ensam. Det är helt och hållet hans ansvar att ta hand om sig själv.

Vad säger din mamma? Hjälper hon er att fixa så att ni kan få bo hos henne eller varannan vecka?

Det är bra att du ska träffa en psykolog för att utreda din depression. Men kanske vore det bra att fortsätta träffas för samtal med? Det är ingen lätt situation du är i, den gör att man mår dåligt, oroar sig och riskerar att ha dåligt samvete eller göra saker som man inte vill bara för att hålla sin pappa på gott humör. Det kan vara bra att få prata av sig då, och få stöd av en person som är kunnig och förstår. Om du inte vill träffa din psykolog så kanske skolans kurator kan fungera att prata med?

Du får gärna maila mig eller lägga till mig på msn med, så kan vi prata mer. Min adress är: helena.eriksson@fryshuset.se