Okänd
Annat
Hej jag vet inte om jag ställer den här frågan till rätt person men det får gå ändå. När jag gick i lågstadiet blev jag misshandlad av min bästa kompis, jag förlät henne efter varje gång. När jag kom upp i Mellanstadiet så hamnade jag ofta i bråk och blev mobbad och jag blev självmordsbelägen och min far la nästan in mig på psyke. När jag kom upp i högstadiet så var allt lugnt ett tag tills jag fick min första kille. Jag förändrades och efter ett tag tog det slut, efter det förhållandet gick jag genast in i ett nytt ohälsosamt förhållande där jag blev sexuellt utnyttjad men jag gjorde inget åt det först han försökte våldta mig. Jag sa det inte till någon förs ett år senare då jag var i ett nytt förhållande. Men det visade sig vara ett dåligt förhållande det med. Då han försökte kontrollera mig och inte tyckte om när jag inte var med han. Han var alltid med mig. Men efter en händelse så flydde jag och hoppade av skolan och blev djup deprimerad i flera månader. Nu har det gått mer än ett år och jag har fortfarande inte börjat på en ny skola. Nu äter jag medicin mot min aggressivitet och depretion. Min fråga är varför hamnar jag alltid i svåra situationer och varför kan jag inte ha ett normalt förhållande? Kan allt detta bero på att jag blev misshandlad i lågstadiet? Jag har börjat säga att jag är lite machosistisk men vet inte om det är rätt att säga så. För varför skulle jag göra allt det här mot mig själv om jag inte va det?
SVAR
Det låter som att du försätter dig själv i svåra situationer och framför allt i dåliga relationer. Varför du gör det är svårt för mig att svara på. Du frågar om det beror på att du blev misshandlad i lågstadiet, och visst kan det spela in. Det finns säkert andra saker i ditt liv som också bidragit, som du inte tar upp i mailet. Vi är väldigt komplexa vi människor, och det är ofta många olika saker och händelser som gjort oss till den vi är.
Du skriver att du hamnat i flera osunda förhållanden med killar som velat styra och kontrollera dig, och som har utnyttjat dig. Du skriver också att du nu är hemma om dagarna och att du äter medicin mot aggressivitet och depression. Jag vet inte hur det yttrar sig att du blir aggressiv, men det låter som att du bär på en stor frustration. Anledningarna till att du fastnar i sådana dåliga känslor och dåliga förhållandenkan som sagt vara flera. Kanske känner du innerst inne att det är i sådana förhållanden du hör hemma. Att du inte förtjänar bättre än så. Kanske har dina erfarenheter av misshandeln som barn gjort att du har svårt att se ditt eget värde i relationer till andra. Kanske är de känslorna som uppstår i de relationerna sådana känslor som du känner igen och förstår dig på, för att du varit utsatt för saker redan som barn.
Oavsett vad orsakerna är så är det tydligt att du idag mår dåligt. Det låter som att du skulle behöva någon att prata med som kan hjälpa dig att reda ut dina tankar och minnen, och som kan hjälpa dig att lämna allt det dåliga du varit med om bakom dig. Jag vet inte om du bara får mediciner eller om du träffar en psykolog eller så också. Om inte så kanske du borde få prata med någon. På ungdomsmottagningen brukar det finnas kuratorer och kanske också psykologer. Annars kan man vända sig till BUP eller till psykiatrin. Där finns det professionella som kan hjälpa dig.
Du får gärna lägga till mig på msn med om du vill prata lite mer: helena.eriksson@fryshuset.se
Visningar : 328
