Det låter jobbigt att pendla i humöret så mycket, och det låter som att du tänkt mycket på det här.
Det är svårt att veta vad det är som händer inom dig egentligen. Kanske är det något med hormoner, som du själv skriver. Kanske är det en liten tanke, en orkeslöshet eller någon annan känsla som överväldigar dig. Kanske är det nrmalt för åldern och kommer gå över, eller så kanske det finns hjälp att få.
Du skriver att du har väldigt höga krav på dig själv och att du får det svårt att ta emot kritik, även positiv sådan. Ett steg på vägen kanske blir att försöka komma på varför du har så höga krav på dig själv. När började det? Vad tror du händer om du sänker dina krav? Om man aldrig är nöjd med sig själv så känns nog saker ganska snabbt meningslösa, och precis som du skriver så riskerar det att inte kännas roligt att göra saker som man tycker om.
Jag skulle rekommendera dig att prata med skolkuratorn eller skolsköterskan. Många tror att kuratorn enbart är som en psykolog, men kuratorn är bra på saker som vart man kan vända sig vidare för att få hjälp. Om det är någon rubbning i hormoner så kan man ju få hjälp med det, och det kan göra stor skillnad för dig. Om du går dit kan du förklara att det verkligen är jobbigt och ändrar hela ditt liv.
Kurator finns även på ungdomsmottagningen.
Om du vill kan du också lägga till mig på msn: helena.eriksson@fryshuset.se