SVAR
Hej!
Så som du har det ska man verkligen inte behöva ha det! Du har inte ansvar för din mamma, det är hon som har ansvar för dig. Det är jättejobbigt att höra sin mamma hota med att ta livet av sig, och sedan gå runt och oroa sig för att hon faktiskt ska göra det. Att säga sådana saker till dig är inte rätt av henne.
Jag förstår att du oroar dig för att prata med någon, men man kommer inte ta dina småsyskon ifrån dig och inte låta dig träffa dom. Om du vågar prata med någon kanske både du, dina syskon och din mamma kan få hjälp.
Det bästa är om du vågar gå till skolans kurator, eller skolsköterskan, eller kanske kuratorn på ungdomsmottagningen. En kurator vet vart man kan få mer hjälp. Till kuratorn kan du också uttrycka din rädsla för att inte få träffa dina syskon eller att dom ska hamna hos sin pappa. Sjuksköterskan kan också hjälpa en att få kontakt med rätt person.
Om det känns svårt att gå dit och prata om saker som du kanske aldrig riktigt pratat om så kan du skriva ett brev och lämna fram, eller en lista med punkter som du ska komma ihåg att säga. Då slipper du känna att det blev fel.
Det finns också andra ställen att vända sig till. Unga boj jobbar med barn och unga som utsatts för brott, och att bli slagen och dragen i håret är just ett brott. Adressen till dom är http://ungaboj.se/ Dom kan man prata med och fråga vart man kan vända sig.
Sedan finns Tjejjouren med, http://www.tjejjouren.se och bris, http://www.bris.se och Nätvandrarna, http://www.natvandrarna.se. På dom sidorna finns det vuxna man kan chatta med eller maila till. http://www.umo.se är också en bra sida där man kan läsa om vad man kan göra.
Om du vill prata mer med mig kan du lägga till mig på msn: helena.eriksson@fryshuset.se