Hej jag vet inte vad jag ska göra !! När jag började i 7an så fick jag ÄS , Jag gick ner från 55 till xx. Sen började en period jag hetsåt hela tiden hur mycke som helst och spydde massor jag gick upp från xx till 58. Och jag är 1,53 cm lång så fick jätte mycke ångest och alla på min skola började starta rykten att jag var gravid, jag hade ingen hals och massa sånt så försökte ta självmord med hjälp av tabletter men lyckades inte,sen bytte jag skola.De var när jag skulle gå till skolan så fick jag ångest för ville inte gå ut och visa mig för jag va så stor.Och förra året i febuari åkte jag in på ett behandlingshem det var för missbrukare,anorexi,psykos ganska blandat men jag var inte där för anorexi.Men när jag var där och såg dom tjejerna som hade anorexi blev de som en tävling alltid vid matbordet vem som kunde äta minst och då blev jag påverkad av det sen åkte jag till thailand och då blev jag sjuk och gick ner till xxkg och de va då de började igen.. jag har alltid haft samma tankar och nu är jag nere på xx kg & även fast jag inte vill så svälter jag mig men inte längre medvetet jag räknar inte kcal eller något sånt utan jag försöker bara äta så lite som möjligt , Egentligen tycker jag inte att jag är så jätte tjock längre , Eller vissa dagar kan jag få jätte mycke ångest för jag tycker de men de e väldigt sällan.Jag har blivit jätte deprimerad men jag vill inte gå till psykolog igen eller barn och ungdomsmedecin. När jag var på hemmet så ville dom ge mig fluxotin men min pappa vägrade det så fick inte vad ska jag göra ???

---

SVAR

Hej fina tjejen!

Hör att du haft och fortfarande har det väldigt kämpigt. Jag kan förstå att du inte är så sugen på att vända dig till vården igen men jag måste ändå be dig göra det så att du inte glider längre ner i det här och får det svårt att ta dig upp. Du har haft det tufft nog ändå. Tänk på att det inte behöver vara som förra gången, du kommer inte bli inlagd pga detta. Det jag tror du behöver är en superbra terapeut som du kan lita på och som kan hjälpa dig vidare om det behövs. Så ta kontakt med vården, vänta inte med det.

All kraft och värme till dig!

Stor kram Catherine