Hej. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag har en ätstörning och jag har haft det i ca 1 år och hållt det hemligt men jag har nu berättat. Jag blir bara så irriterad för ingen verkar fatta problemet. De ser själva ätstörningen men ingen fattar att jag mår skit. Jag har försökt förklara hur jag känner men jag kan liksom inte sätta ord på mina känslor. Jag hatar liksom mig själv. jag vill vara en omtyckt, snygg tjej och jag tror att jag helt enkelt inte känner mig älskad. Jag vet att mina föräldrar älskar mig men varje gång jag träffar en ny människa så känner jag ett behov av att den måste gilla mig mer än nån annan. Jag vet att inte alla kan älska mig, jag är inte dum i huvudet men av nån anledning så kan jag aldrig släppa den där tanken att alla måste gilla mig. Jag vet inte vad jag ska göra för att få bort de där tankarna. Jag blir ju sårad hela tiden! Det här känns som en omöjlig fråga att besvara men finns det något som kan få bort de här tankarna. Jag känner mig ju inte älskad! Tack i förhand <3

---

SVAR

Hej fina du!

Jag känner igen det där så väl från alla tjejer med ätstörningar som jag träffar. Det blir så lätt att omgivningen bara ser problemet med vikten vilket egentligen inte är så konstigt eftersom det är Det som syns och inte alla underliggande känslor som har skapat själva ätstörningen. Du får helt enkelt berätta eftersom dina föräldrar inte kan se dina känslor utan dessa behöver du berätta!

När det gäller nya människor så är det så vanligt och frustrerande. För som du säger så Vet du att du kan inte älska alla och alla kan inte älska dig. Men så här blir det när man inte tycker om sig själv! Det är när ens självkänsla inte är stark nog som det blir så viktigt att andra tycker om en. Det blir en bekräftelse som man verkligen behöver och får man inte den så blir det väldigt tungt. Du behöver helt enkelt ta hjälp. Vet inte om du är på väg in i behandling för ätstörningen men du behöver få terapi. Få hjälp med maten och med självkänslan. Om du inte sökt hjälp se mina andra svar om vart man kan vända sig

Du klarar det här! Kämpa på underbara du!

All värme och styrka! Stor kram, Catherine