hej allt började när jag gick ungefär i ettan så har jag alltid fått höra att jag är tjock från alla. nu senare efter ungefär sju/åtta år så klarade jag inte mer. så förra sommaren fick jag en massa ångest över min kropp o utseende, jag bestämde att jag ville gå ner i vikt, jag gick ner ungefär fem kilo på att jag slutade äta under en månad. men fortfarande varje gång jag titta mig i spegeln såg jag bara en fetto, så jag började spy upp allting, gick ner ganska mycke då, blev undervikt o allt ., sen en dag kom min mamma på mig när jag var på toan men sen efter det spyr jag inte så ofta längre och har gått upp i vikt igen nu , men jag har tankarna i mitt huvud hela tiden att jag måste gå ner och jag hatar verkligen min kropp skäms rejält , vill inte visa mig. anonym

---

SVAR

Hej fina du!

Du behöver ta hjälp för detta eftersom du fastnat i en ätstörning. Läs mina råd i de andra svaren om hur och vart man kan söka hjälp.
Det finns ingen som helst meningen med att må som du gör nu. Det enda det skapar är ångest och förlust. Du är värd att inse att du inte behöver leva så här och är värd så mycket mer!

All värme och styrka på vägen!

Stor kram, Catherine