user-image
Okänd
Kille ,16 år

Hej jag heter Mattias och jag vill inte säga mitt efternamn just nu och jag valde att skriva till en Kurator för jag är osäker på vem som jag ska skriva till. I alla fall jag har aldrig gjort det här förut och jag ska försöka skriva så bra som möjligt och jag hoppas du förstår mig för ibland vill jag ta livet av mig. Jag är 16 år och jag bor hemma, och jag har pappa och mamma, och massa syskon, nästan bara halv systrar och 2 hela små syskon och en bror som jag inte träffat på flera år för han flyttade och kom adlrig tillbaka sen min pappa slog honom och jag kommer göra likadant, men ibland har jag lust att ta ett slagträ i källaren och brutalt misshandla min pappa men han är inte värt det, han är en svag och en ond människa, han är lite sjuk för han krockade och det var rätt åt han. Min mamma jobbar och sliter som ett djur för att kunna ge oss pengar och mat. Min pappa kan ej jobba för att han är för sjuk för det. Men nu ska jag gå rakt på sak, det börja när jag var liten min pappa var hård och han slog oss ibland, det var värst när han tog tag i min mamma och min syster skrek och han slog då henne och sen slog han mig. Det sista slaget jag fick var i ryggen med en skruvmejsel då gick min stora syster till socialen för hon är modig och jag är en feg människa som inte vågar göra samma sak men imorgon tror jag att jag tänker gå. Jag är trött på mina föräldrar, jag är trött på mina bortskämda små tvilling syskon som skriker och får massa pengar för att vara tysta, vi har djur som pissar inom hus ibland, vet ej varöfr dom har börjat göra det, jag är trött på hur vi bor i en lägenhet, jag är trött på hur vi bor, jag är trött på mina föräldrar, min pappa vågar inte röra oss nu för jag har hotat att jag ska döda han om han rör min igen, och han har blivit bättre men han har något emot mig, vad jag än gör i köket så är han käftig mot mig, jag får inte göra så mycket utan att behöva ta skit, min pappa och mamma tjaffsar dagligen för minsta lilla.. min pappa är barnsligare än en 10 åring och jag är rädd att jag är likadan som min pappa utan att tänka på det så jag funderar även på att ta livet av mig. Jag vill kunna få pengar till saker lika ofta som mina kompisar, jag skäms för att ta hem vänner, jag skäms för allt, jag har en Flickvänn jag träffa för några månader sen och jag älskar henne mest av allt men jag vågar inte ta hem henne till mig för att det luktar konstigt eller för att mina föräldrar tjaffsar och min mamma har börja dricka, det vart brutalt men min pappa gick till socialen och hon fick hjälp men hon började i smyg igen och nu orkar ingen bry sig för hon verkar ha bestämt sig.. jag säger dagligen att hon är en jävla alkiskärring som kan gå och hänga sig, jag vågar inte prata emot min pappa längre för vad jag än gör så blir det fel och jag är ganska bra på att prata omkull folk och när jag pratar emot han så han har fel så blir han bara ARG!!!-.- asså herregud jag orkar inte med detta men jag vet inte vad jag ska göra?? Jag orkar inte leva såhär, jag försöker prata med mina släktingar men ingen lyssnar, jag mår dåligt av det här, jag vill flytta hemmifrån men jag är för ung och jag kommer säkert inte kunna göra det direkt när jag är 18 för jag är ingen bra i skolan för jag har svårt nu för jag är trött efter allt det här, men jag vill inte bo hemma och nu när jag säger det här (Jag hatar mina föräldrar och mina syskon) du kanske inte tror mig men jag har kännt så länge, jag var borta i typ 1-2 veckor och jag kände ingen saknad, jag känner inget och när min bror engång försvann en hel dag och ingen visste vart han var så brydde jag mig inte, jag vill bara att alla i min familj ska dö, jag känner inget längre och jag menar det här, du kommer säkert läsa det här och bara tänka att jag är en vanlig människa där ute som har problem men du måste se mig som speciell, du förstår inte hur jobbigt jag har det, vi ungdomar har det värre än ni tror, och den där tonåren är en jävla påhitt…. har kännt så här sen jag var liten unge.. Jag älskar min flickvänn men kan ej göra så mycket hemma med henne för min familj är som den är… Vad ska jag göra?? GÅ till socialen? eller ta livet av mig?? eller ska jag brutalt misshandla min pappa?? så jag automatiskt kommer in i nån familj… jag är ingen ond människa, mina vänner gillar mig för jag är trevlig och snäll, jag bjuder ofta och ställer alltid upp, jag röker eller inget sånt, tar aldrig droger, skadar aldrig mig själv eller något, jag är en trevlig människa med fin klädstil, jag är inget jävla psykbarn, men när det gäller det här så måste jag skriva som jag gör för jag har det jobbigt och ingen förstår mig… snälla hjälp mig??!?? Livet/ socialen / eller göra något ennu värre??? SNÄLLA hjälp, jag gråter när jag skriver det här.


SVAR

Hej fina du!

Du grät när du skrev detta och jag gråter när jag läser detta. Känner igen så oerhört mycket i det du skriver.

En sak ska du ha klart för dig. Du är långt ifrån feg eller onormal. Det blir sådana här tankar när man under lång tid utsätts för terror hemma. Det är ju den plats man ska vara trygg på, hämta kraft av.

Du ska helt klart ta hjälp. Iväg till socialen och ta det där samtalet. Du måste helt enkelt kämpa för din rätt till ett bra liv. Inte ge upp utan ta upp till kamp.
Jag vet att det finns massor av alternativ. Tex att man kan hamna längre fram i bostadskö om man behöver en lägenhet (billigare lägenheter som man kan ha råd med även om man har ett jobb med en låg lön). Det finns en väg ut men den är inte döden utan att kämpa dig till ett bra liv. Tro mig!

Du är värd detta, 1000 gånger om!

All värme och styrka! Stor kram, Catherine

Visningar : 227