Du beskriver ett liv som många gånger är svårt och jobbigt att leva. Som du känner ska man inte behöva känna, utan man har rätt att bli sedd och uppskattad för den man är
Jag tror att dina föräldrar och lärare är väldigt oroliga för dig och de vill verkligen hjälpa dig och så blir det fel. Att de snarare pratar om dig och inte till dig är inte ok. De verkar också försöka hjälpa dig genom att berätta vilka vänner du ska umgås med, och det är inte schysst av dem. Även om du och dina vänner lever på ett destruktivt sätt så finns ni ändå där för varandra. Det är viktigt att ta vara på!
Du beskriver också situationer där du får skulden fast det inte är ditt fel, och det är allvarligt.
Finns det någon vuxen i din närhet som du tycker är snäll och som du skulle kunna prata med? Eller skulle du kunna gå till ungdomsmottagningen?
Om inte, så kanske du vill lägga till mig på msn och prata där? Jag har helena.meyer@fryshuset.se