Hej Jag förlorade min oskuld förra sommaren, jag skulle fylla 15 i december då och nu i december ska jag fylla 16. Jag hade lovat mig själv att jag inte skulle "ge bort" min oskuld förrän efter 16 års ålder. Men jag träffade en kille som va riktigt inriktad på att bli tillsammans med mig, så när vi hade varit tsm i någon månad så tänkte jag: men jag kanske inte får en sån här chans att ha det med en kille som verkar veta vad han gör och som dessutom är riktigt skysst. Även om jag inte va riktigt kär i honom så fick han mig att må bra i alla fall. Så jag förlorade min oskuld med honom. Efter det så sågs vi inte på TVÅ veckor. ena veckan var han sjuk andra veckan var jag, så vi sågs inte i skolan. När vi sågs sedan så gjorde han slut med mig. Hans anledning var att han kände att vi inte va ämnade för varandra. Jag va ledsen och arg såklart, men han skulle snart sluta skolan och jag ville inte starta något bråk. Så jag lät det bara vara. Grejen är att jag kan inte komma med det här till varken mamma eller pappa. Mamma skulle säkert förklara för mig vilken slampa jag var och pappa vill jag inte prata med någonting om helst. Jag har två äldre bröder ( 26 år och 29 år) som fick reda på det direkt men jag sa till dom att jag inte va ledsen och att det var lugnt för att dom inte skulle döda killen :S Och jag har ingen kompis som verkar förstå mig. Jag har heller ingen kompis som jag kan gå till och "emla" mig för. För jag känner att jag inte vill vara besvär. Vet du något sätt jag kan göra så att jag känner mig bättre för mig själv. För det här är verkligen något jag ångrar. Om det är något i livet jag ångrar så är det faktiskt att jag hade sex innan 16 års ålder.

---

SVAR

Hej,

Det är inte konstigt att du är ledsen och besviken över att bli behandlad på det sättet av en kille. Däremot är det viktigt att du inte känner dig som en slampa, eller att du på något sätt "gjort fel", för det har du inte. Du tyckte om killen och ville ha sex med honom. Det är inget konstigt med det.

Jag tror inte att dina vänner skulle tycka att du var till besvär om du ville prata om något som gjort dig ledsen. Tänk om situationen var den omvända, att din kompis ville prata om en sån här situation. Skulle du känna att den kompisen var jobbigt och "emlig"?

Det som har hänt har hänt, och det bästa är om du kan förlåta dig själv, och försöka se framåt. Det som hände var jättetråkigt och taskigt gjort av killen, men det gör inte dig dålig och det ska inte förstöra ditt liv.