Kära präst, Jag ser mig själv som kristen, men kan jag se mig sjäv som kristen utan att ha läst hela Bibeln? Jag är döpt, men har inte konfirmerat mig, d.v.s. bekräftat min religon för Gud i ett moget "vuxet" tillstånd om du förstår vad jag menar. Jag valde att avbryta konfirmationen eftersom jag tyckte Svenska kyrkans konfirmation var väldigt flummig. De första veckorna nämdes inte något religöst. Bara flummande. Väldigt besviken. Budord nummer sex: Du skall icke dräpa (döda). Bibeln är fylld av dubbelmoral. Gud vill inte att vi ska döda, men själv dödar han alla förstfödda barn i Egypten och vi dödar varandra i Guds namn. Hur kan jag vara religös då?

---

SVAR

Hej!

I högsta grad relevanta frågor. Den andra frågan kring Guds dödande kräver att man sätter sig in i när texten skrevs, för vilka skrevs den och vad hade texten för syfte när den skrevs? Gamla texter (nya också för den delen) måste alltid tolkas. Vi måste vara mer solidariska med människorna i förorten! Hur tolkar du denna mening om den sägs av en sverigedemokrat eller om den sägs av socialdemokrat? Vilka är det man ska hjälpa, ta hänsyn till och vara solidariska mot? Är det samma människor som sverigedemokraten och socialdemokraten åsyftar? Knappast, va?

Jag kan inte riktigt förstå eller acceptera Guds grymhet om jag sitter i Sverige idag och läser texten. Men om du är slav under grymma herrar och dina föräldrar döda, om du har ärr på ryggen efter otaliga piskrapp och om du är ständigt hungrig och du vet att du kommer att dö under ditt slavarbete om det inte sker en drastisk förändring, så kanske du skulle se texten på ett annat sätt om du visste att den var skriven just för dig. Ditt folk kaske hotas av utplåning av flera fiender. Vad behöver du för tröst och hopp för att inte genast lägga dig ner och dö? Kanske behövs det ett hopp om att det finns en Gud som inte överger sina minsta och mest utsatta barn. Kanske behövs det en berättelse som säger att förtryckarna kommer att få igen. Vi vet inte vad som hände i Egypten. Men vi har berättelserna som vill ge utsatta människor livsmod. Berättelserna är grymma. Livet kan också vara grymt ibland. Kanske borde det ändå finnas mer av revanchlusta än hämndlystnad i de bibliska texterna. Men det beror kanske i sin tur på att vi läser dem med våra demokratiska, välbärgade och fria-från-krig-i flera-hundra-år-glasögon.

Jag kan inte tro på bibelns Gud om jag läser texterna rakt upp och ner utan att sätta in dem i ett sammanhang som kan göra dem begripliga. Det blir inte lätt ändå. Kanske är det meningen att de inte ska vara så lätta för vi ska inte förenkla livet. Då gör vi också våld på livet.

Om konfirmationen var flummig, i bemärkelsen dålig för dig, så är det tråkigt att höra. Vilka var dina förväntningar? Jag vet att många präster börjar med konfirmandernas egna erfarenheter för att i slutet koppla samman dem med de bibliska berättelserna och den kristna historien. Då kanske det känns flummigt i början.

En viktig tanke med konfirmationstiden är att man får upptäcka den tro som man själv bär med sig och se om eller hur den hör samman med kyrkans och Bibelns. Huvudtanken är inte att prästen ska proppa ner sin tro i konfirmanderna. Det blir bara tråkigt och intressant. Jag ser helst konfirmationstiden som en upptäcktsresa. Sen är det så att vissa konfirmangrupper är mer omogna och andra mer mogna och det avgör helt på vilken nivå man kan lägga undevisningen.

Till sist - ett tips! Vill du veta mer så finns det en del gymnasiekonfirmandgrupper runtom i Sverige. Där finns det möjlighet för diskussionerna att gå mer på djupet. Kolla där du bor. Fryshuskyrkan på Fryshuset i Stockholm har ett spännande alternativ - http://www.fryshuset.se/fryshuskyrkan - tfn 08-691 74 60. I Göteborg finns det också flera möjligheter t ex https://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=648946 . Du kan också googla på gymnasiekonfirmation och lägga till din ort för att se om det finns något nära dig.

Lycka till!
Anders Hedman