Hej, jag har ett problem som är väldigt jobbigt för mig och jag hoppas att du kan hjälpa mig. Jag är kristen, jag vet att Gud finns och jag älskar honom. Men jag har också en bästa vän som inte alls tror. Jag vet inte om man kan kalla henne satanist, det är inte så att hon ber till djävulen eller så. Men hon hör på en del satanistisk musik, gillar att se på filmer som handlar om sånt… hon är mer eller mindre emot kristendomen, jag vet inte varför. Det oroar mig. Och för att vara vänlig ser jag också på dessa filmer tillsammans med henne, för att hon vill. Men samtidigt känner jag att jag gör fel och sviker Gud. Sen, när jag kommer hem slänger jag mig på min säng, gråter och ber om förlåtelse. Men jag fortsätter ju att göra samma fel om och om igen. Jag kan inte tvinga på henne min tro, alla har ju rätt att tro (eller inte tro) som de vill, och jag vill verkligen inte förlora henne som kompis, för vi står varandra väldigt nära. Vad kan jag göra? Jag vet inte om det låter så farligt, men det är verkligen ett stort problem för mig. Och en fråga till: Jag är goth, klär mig i långa, svarta kjolar och sminkar mig svart runt ögonen… för att det är min stil helt enkelt. Jag vill inte klä mig som alla andra, jag vill vara annorlunda. Jag lyssnar mycket på hårdrock (alltså inget satanistiskt, bara lite skrik och dunka-dunka) för att jag tycker om det. Men jag får ofta höra att goter inte kan vara kristna, att goter ska be till djävulen och sånt. Älskar inte Gud alla sina barn, oavsett hur de klär sig eller ser ut? Jag hoppas du kan svara på mina frågor. Tack på förhand.

---

SVAR

Hej!
Kollar man på på wikipedia står det:
Goth är en musikgenre och politiskt/religiöst obunden musikbaserad subkultur sprungen ur punken som i sin tur är indelad i flera subgenrer. Anhängarna till denna genre brukar kallas gothare (från engelskans "goths", taget från gothic, den engelska benämningen på gotiken). Typiskt för genren är (gärna överladdad) symbolism och känslor.

Känne du igen dig? Det är en politisk och religiöst obunden rörelse. Man får alltså tro vad man vill. Det går bra att t ex vara kristen. Jag har haft en ungdomlsedare i kyrkan som man nog kan benämna som gothare.

Om du inte vill se på filmerna så tycke jag att du ska säga det. Om du inte mår bra av dem, säg det. Det bör en god kompis ha förståelse för. Det är också viktigt att påminna att goda vänner kan ha olika intressen. Man måste inte tycka lika om allt. Det viktiga är själva relationen, tilliten, humorn, kanske trösten och veta att någon ställer upp för en själv. Det bästa sättet du kan predika din tro är att vara en riktigt bra vän. Den starkaste förkunnelsen sker oftast i handling.

Gud älskar alla oavsett vad vi gör, var vi är och vem vi är. Men om du gör något som du själv inte tycker om så missar du detta att också älska dig själv. Det är inte Gud du sviker när du tittar på filmerna utan dig själv. Dubbla kärleksbudet lyder: Du ska älska Gud, din nästa och dig själv. Att älska sig själv är att respektera sig själv. Det innebär att man inte tvingar sig själv att göra det men inte tycker om.

Att stå upp för dig själv och din tro är att tala om att du inte mår bra av vissa saker och så får ni prata om det. Det är lättare sagt än gjort. Men tänk om det är så att din kompis tittar på dessa filmer för att hon tror att du vill det. Det är ett sätt att vara snäll mot dig. Då är det verkligen på tiden att tala om vad du vill.

Du är älskad. Din kompis är älskad. Vad som än händer med er relation så ni älskade. Lita på det. Respektera dig själv och din tro. Respektera din kompis och hennes tro/icke-tro. Hitta ett sätt som ni gillar att umgås på. Funkar det inte så funkar det inte. Men då har ni i alla fall försökt att hitta ett sätt bry er om varandra. Det funkar inte alltid. Det får man acceptera. Men man kan tycka om varandra ändå.

Lycka till!
Anders Hedman