Jag har haft en konstig känsla sen 2 år tillbaka. Det känns som att jag är bara "onödigt bagage" till mina föräldrar. Det känns som om jag drar ner dom hela tiden och att det vore mycket bättre om jag bara försvann helt plötsligt. Alltså flytta ifrån dom på nåt sätt så jag inte behöver vara en börda längre. Borde jag flytta ifrån dom? Eller om jag inte gör de är jag egoistisk?

---

SVAR

Hej!
Du har haft denna konstiga känsla i 2 år. Det är ganska lång tid. Det är lite svårt att riktigt förstå vad det är som händer och vad den här känslan grundar sig i när det finns så lite information. Men jag kan också förstå att det kanske inte är så lätt att förklara. Jag undrar på vilket sätt du drar ner dina föräldrar? De är vuxna människor med ansvar för sina egna liv. Det innebär att de kan säga ja till sånt som de tycker är bra och nej till sånt som är dåligt. Om de tycker att du drar ned dem så har de ansvaret att säga det.

Jag antar att de inte mår så bra eftersom du skriver som du gör. När föräldrarna mår dåligt så är det vanligt att barnen lägger skulden på sig själva. Men den skulden stämmer för det mesta inte. Det är inte barnens fel att föräldrarna mår dåligt. Återigen, föräldrarna har ansvaret för sina egna liv. Du är 19 år och har nu ansvaret för ditt eget liv. Det innebär att också du har möjligheten att fråga hur dina föräldrar mår. Kanske kan ni göra något åt det tillsammans. kanske vill de att ni ska göra något åt det tillsammans men de vet inte hur de ska fråga dig. Om ingen börjar fråga så kommer ingen att kunna utvecklas och må bättre. Det är lättare sagt än gjort. Men någon måste börja.

Har du några kompisar som du kan stämma av med. Hur har de det med sina föräldrar? Jag tror att många vill prata om det här mycket oftare än vad man får möjlighet. Men ingen vet var man ska börja.

Vill du så kan du fråga mig direkt på
anders.hedman@svenskakyrkan.se

Hälsningar
Anders