Hej, jag är en tjej på 20 år som har varit deprimerad i mer än ett halvår. Så har det varit sedan jag började på ett program på högskolan för mer än ett år sedan. Jag kände att jag inte klarade av allting och att det blev för tufft för mig, trots att jag läste på mycket till tentor och så. Jag klarade bara av en del, vilket gjorde mig ganska nere.Jag är inte lågbegåvad, men jag antar att jag kanske saknade studietekniken till en början, visste inte hur jag skulle läsa, är för ung för det här programmet, som kräver en del erfarenhet och att man är äldre, eftersom man jobbar med människor. Jag har också funktionshinder, vilket gör att jag ibland har svårt att förstå texter som jag inte har erfarenhet av och ta till mig innehållet. Jag är dock inte allmänt lågbegåvad och ansåg därför att det kanske skulle gå att studera. Jag gick även på en kurs som jag inte lyckades med helt, jag lyckades med mer än hälften men körde första gångerna, vilket fick mig att känna mig ledsen, men klarade det sen så det får mig inte att känna mig ledsen längre. Jag vet inte vad jag ska göra för vad jag än gör känner jag avsmak och avsky mot livet, känner att det är plågsamt, slitsamt, jobbigt och kämpigt. Jag känner att jag lider mycket utav det som är plågsamt, slitsamt, jobbigt och kämpigt i livet, jag försöker koppla bort tankarna om att det är jobbigt, kämpigt och så vidare och kämpa på, plugga med hjälp av studieteknik som jag har hittat nu och så vidare men det hjälper inte för jag känner mig ändå nere och deprimerad. Jag sover ibland väldigt länge på dagarna för att koppla bort den jobbiga verkligheten och just nu vet jag inte vad jag vill. Det känns som att jag varken vill leva eller dö. Jag vill inte dö, eftersom jag känner att livet trots allt är härligt ibland, fast det också är jobbigt, men känner att jag inte riktigt vill leva heller, på grund av allt det jobbiga i livet. Jag har försökt att aktivera mig som min samtalsterapeut som jag går till sa för att vara mindre deprimerad, men det hjälper ändå inte. Jag vet inte hur jag få slut på deppandet, är tacksam för svar för jag kan varken få slut på det på egen hand eller med hjälp av en terapeut.

---

SVAR

Det är väldigt svårt och påfrestande att börja direkt efter gymnasiet på högskola, speciell när man inte mår psykiskt bra. Det du bör göra är ju att hoppa av skolan, eftersom du bara mår dåligt av att du inte kan prestera det som krävs i det program du går. Du måste fokusera mer på ditt månde och hälsa innan man kan fortsätta plugga. Att du går i terapi låter mycket klokt, men du bör även komplettera det med någon form av medicin. Att du hittar aktiviteter är väldigt viktigt med så du får mer mening och glädje i livet. uppskatta de stunder då du faktiskt gör bra saker, så du kan gå tillbaka och tänka på dom sakerna när du mår sämre.

Livet är inte en dans på rosor, inte för någon alls. Alla har saker som känns tyngre än andra. Men det är viktigt att fokusera på dom bra sakerna du har. Försätt med terapin och kämpa vidare. Ta ett sabbats år gällande plugget och börja hitta någon aktivitet och jobb. Det finns många ideella jobb man kan ta. Du bör även jobba upp din självkänsla!