Det är inte alls för mycket utan sitter bara i ditt huvud. Du behöver få hjälp med detta så att du kan bli frisk i tanken om dig själv igen.
Berätta för någon vuxen, tex mamma och pappa så att dom kan hjälpa dig vidare.
Skolkurator eller skolsköterska kan hjälpa er i denna fråga. Känn efter om du tror att det skulle räcka med att tala med tex en skolkurator. Om du känner att det stödet inte skulle räcka för att komma till bukt med tankarna så kikar du på ätstörningsenheterna som ligger på http://www.abkontakt.se. Jag vet att det kan vara läskigt att erkänna och att känslor som "Jag är inte smal nog att söka hjälp. Jag är inte sjuk nog.." Men det är så att det är egentligen helt oviktigt vad man väger eftersom en ätstörning handlar om tankar och känslor (de allra flesta med en ätstörning är helt normalviktiga). Ta modet till dig, berätta och du kommer slippa flera års lidande till.
Lovar dig att du inte kommer ångra dig när du slipper hela ditt liv halvt som nu med alla dessa jobbiga tankar, handlingar och känslor.