Hej! Jag hoppas att jag inte stör eller tar för mycket av er tid! Jag har en fråga som känns mycket viktig att få svar på. Jag har sedan februari i år gått på barn-, och ungdomspsykiatrins anoreximottagning. Jag kom dit för att jag ibland fick ångest när jag ätit, och ibland så tyckte jag att jag var för tjock, men inte varje dag. Allt har bara blivit värre. Jag åt då riktiga mål trots att jag inte visste ifall jag skulle må dåligt av det. Det gör jag inte längre. Jag äter aldrig ett riktigt mål mat. Jag minns inte senast som jag åt en middag eller en normal lunch. Det jag är nu är ibland bröd, godis, glass eller frukt. Idag behöver jag inte ens äta för att få ångest. Den är där nästan hela tiden och är den inte där en stund så får jag snart dåligt samvete för att jag nästan mår bra och då kommer den igen. Trots att jag vet att man lätt blir överviktig av att kräkas så är det min enda utväg när jag ätit. Min läkare har sagt att jag är så mycket olika saker. Först var jag bara en ätstörning, sedan så hade jag anorexialight, sedan så var jag en typisk ätstörning, och nu kommer vi till min fråga: Vad är jag? Har jag någon av dessa sjukdomar? Min läkare ändrar sig hela tiden! Jag är 164 cm, och väger ca 48 kg. Jag har gjort två självmordsförsök, jag skär mig i armar, ben och magen för att straffa mig, och så har jag någon inom mig, jag vet inte vad. Ibland så är det som att det är jag som sitter där, men oftast är det något annat som styr inuti (röster). Jag skulle uppskatta om jag får svar på min fråga för jag är helt förvirrad! Jag ber om ursäkt om jag tagit alldeles för mycket av er tid!

---

SVAR

Varken jag eller någon av våra läkare kan besvara din fråga, därför att man måste få träffa dig och prata med dig för att kunna ställa en riktig diagnos det vill säga tala om vad det är du lider av. Och det går ju inte eftersom vi bara jobbar med rådgivning på nätet.

Men det finns en sak som jag skulle vilja ta upp med dig nämligen: Den första och sista meningen i ditt mail.
Här ser jag som psykolog tecken på att du sannolikt har svårt för att ta plats med dina funderingar och problem. Och det är något som antagligen gör det mycket svårare för dig att både få ett svar på din fråga av din läkare och att få hjälp överhuvudtaget. Du har förmodligen genom dina problem fått ett sämre självförtroende än vad som är bra för dig. Det skulle kunna vara så att dom som försöker hjälpa dig inte får veta riktigt hur dåligt du faktiskt mår, därför att du inte vågar ta plats och berätta, eller fråga om allt som du egentligen skulle vilja om du klarade av att strunta i vad dom tyckte. Min gissning är att du alltid tar väldigt mycket hänsyn till vad alla andra tycker, så det som du tycker, tänker och undrar kommer bort… Och den som förlorar på det.., är bara du… Läkaren och dom andra runt omkring dig som vill hjälpa dig har ju inga problem med sitt ätande, ångest, dåligt samvete, självmordsförsök eller röster inuti. Men det har du.., så den som förlorar på att ta så där väldigt mycket hänsyn är bara du. Nu kanske det är så att du tycker att det bara är bra, eftersom du ändå håller på och straffar dig själv för så många saker.

Mitt råd till dig nu, är att du skulle försöka prata med någon av dom som hjälper dig, och be om hjälp med att träna upp dig på att inte ta så himla mycket hänsyn till vad alla andra tycker. Du blir ingen elak och egoistisk människa för det! Det skulle förmodligen förbättra dina chanser att befria dig från lite grand av ditt lidande. För nog skulle det väl vara gott att slippa ifrån lite emellanåt..?! Ibland kanske till och med få helt ledigt från allt det där. Och kom ihåg, att det här bara är ett råd från mig som du kan göra vad du vill med: Strunta i, eller följa, eller bara fundera lite på, eller spara för framtiden. I vilket fall som helst, så hoppas jag du kommer att må bättre någon gång framöver.