Naturligtvis ska du uppsöka en kurator! Det är inget att snacka om… Att jag låter så där tvärsäker och nästan befallande, handlar om att jag under mitt yrkesverksamma liv så många gånger stött på både ungdomar och vuxna som gått och dragit på ett problem liknande ditt, men inte tyckt att det varit tillräckligt allvarligt för att söka hjälp. Sedan har man istället gått och mått dåligt för att med tiden må sämre och sämre. När man sedan kommit till mig till slut har jag kunnat konstatera att personen gått och lidit i onödan under lång tid. Har man inte så stora problem från början, är det oftast lättare att åtgärda dem. Ifall man då istället har gått och dragit på det under en längre tid, tar det oftast längre tid att behandla och blir då jobbigare för patienten (OBS: inte för behandlaren!).
Sök alltså hjälp så snart du kan, och då ska du vara medveten om att det dessutom oftast är kö och väntetider innan man får komma till. Du skulle i första hand kunna vända dig till ungdomsmottagningen i din kommun. Dit är det oftast gratis att gå och du behöver ingen remiss utan det räcker att du ringer eller går dit. Ett annat alternativ är skolkuratorn om det finns någon sådan. Du kan också prata med en läkare på vårdcentralen för att få hjälp med att komma vidare till en kurator.