Hejsan vet inte hur jag ska skriva det här, känns inte som jag har något problem. Men jag orkar inte hålla på längre. Det tar både pengar och förstör mig. Jag har under 3-4 år hetsätit och sen spytt upp det. Har gått lite i perioder. Men nu det senaste halv året sen när jag flyttade hemifrån. Har det blivit för mycket. Jag hade gärna hetsätit hela dagarna och sen spytt upp det om jag hade pengar till det. Ångest efter att jag har ätit försvinner lika lätt som att spy. Jag gillar att äta och kan inte får nog. Eeee nu låter jag som ett fetto. Vilket jag är också. Det som är mest jobbigt är när jag kommer hem till mina förändrar så börjar jag direkt att gå igenom kylen och äter upp det mesta. Försöker dölja att jag tar mat ifrån dom. Slutar också där att jag ligger över en toalett med fingrarna i halsen. Undviker lite att åka hem till dom för jag vet att jag bara kommer äta. Vet inte riktigt hur jag tänker när jag håller på så här. Skulle inte säga att jag har bulimi eller något så. Mer matmissbrukare eller bara dum i huvodet. Känner mig bara misslyckad som heller på så här och är bara orolig att någon ska komma på mig och jag kommer känna mig mer misslyckad då. Det finns nog mer att berätta, men nog inte så intressant. Hur kan jag få bort det här mattänkandet? Eller vad ska jag göra? okej

---

SVAR

Hej fina du!

Du är inte alls dum i huvudet. Du har en sjukdom som du behöver få hjälp att komma ur. Jag vet att det är svårt att acceptera, att man lätt tänker "men jag kräks ju inte jämt, jag kan ju inte vara sjuk." eller "fast jag är nog inte sjuk nog att söka hjälp, det finns andra som är sjukare, eller smalare".

Vikten är egentligen helt o-betydelsefull. En ätstörning handlar om tankar, känslor. Det du ska jobba på är att erkänna för dig själv att du är drabbad av en ätstörning och sedan ta hjälp. Man behöver hjälp för att komma ur den här sjukdomen.
Läs mer på http://www.abkontakt.se

Du är värd så mycket mer än det här! Kom ihåg att det går att bli helt frisk.

All värme och styrka! Stor kram, Catherine