Hej, Jag är en tjej på 162 och väger just nu 51. Vilket är normalt vad jag har kollat. Men inuti så tror jag inte att min syn på mat är så normal. Det hela började med att min bästavän började gå ner i vikt. Hon gick från 45 till 40. Och alla började prata om hur onormalt det var o att hon skulle börja på ätstörningsenheten och en massa sånt. Men varken jag eller min bästavän förstod varför. Både tyckte att 40-45 var en normal vikt. Och tyckte inte att de som syster sa var normalt, var det. Vi hade aldrig vägt över 49 innan. Aldrig, så det kändes bara som att hon överdrev. Liksom 54, då är man typ mullig? (tänkte vi då). Och jag vet att detta var ett konstigt tänkande av vad folk har sagt till mig, trots det tycker jag fortfarande som jag gör. Så för några månader sedan så var vi i Grekland och då började jag svälta mig själv. Så istället för o gå upp i vikt som man brukar göra utomlands så gick jag ner 5 kg på en vecka. Men sedan ett tag efter att jag kom hem så vände det. Och jag åt nästan allt jag kom åt. Alltså onormalt mycket. Och jag ville många gånger spy men jag gjorde inte det. Så jag gick i snabb fart upp i vikt igen. Mer än vad jag vägde från början. Och det har fått mitt självförtroende och min självkänsla att gå i botten. Varje gång jag äter mår jag illa och får skuldkänslor över att jag har ätit. Om jag äter 2 hela mål på en dag så har jag ätit alldeles för mycket och det är då jag får ångest. För att jag ska vara nöjd med dagen så ska jag helst bara äta ett mål. Men jag misslyckas gång på gång. Och varje vecka tänker jag ”denna veckan ska jag gå ner massa igen”. Allt jag vill är att nå min ideal vikt som just nu är 45. Men jag vet inte vad nästa idealvikt kommer bli då. På ett sätt så vill jag inte ha hjälp. För jag vill så gärna gå ner. Men på ett annat sätt så vill jag ha hjälp för att det går inte en sekund utan att jag tänker på mat. Det är allt jag tänker på om dagarna. Och jag önskar att jag kunde gå tillbaka till för i tiden då jag kunde sitta och äta ett helt mål utan en enda tanke på vad konsekvenserna skulle bli av det. Så jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Jag är ju som sagt just nu på normal vikt. Så tror ingen skulle lyssna på mig.. Vad tycker du att jag ska göra och hur allvarligt tror du att det är?

---

SVAR

Hej tjejen!

Bra att du skriver och berättar och ber om råd!
Du vandrar just nu på en mycket farlig väg om jag ska vara ärlig. Du ligger i inkörsporten till en ätstörning som, om du inte gör något nu kommer ta flera år att ta dig ur.
Jag rekommenderar varmt att du tar kontakt med tex en skolkurator eller någon på ungdomsmottaningen, så att du får någon att prata med.
Jag är övertygad om att du bär runt på en massa känslor, tankar som du inte mår bra av som ligger till grund för att du inte mår bra och behandlar dig själv på det här sättet.

All värme och styrka på vägen!

Stor kram, Catherine