Hej H! Jag känner att jag behöver skriva ett litet meddelande till dig. Jag har varit självdestruktiv de senaste 6-7 åren. Jag är nu 17. Mina olika självdestruktiva betenden har varit att jag har skurit mig mycket, bränt mig osv, perioder av överträning, tar absolut inte hand om mig (medvetet men tvångsmässigt) har haft ätstörning sedan jag var just fyllda 12. De senaste åren har jag inte skärt mig, bara någon gång lite nu och då, men inte över hela armarna som tidigare och så.. bara ett lite här och där så det inte blir så mycket. Jag har såå mycket ärr som gör mig så handikappad, vill absolut inte visa dem. Men till the problem ; För en vecka sedan så skar jag mig. Jag var medvetet närvarande och ville igentligen inte men tvingade framm det. Varför gjorde jag det lixom? Jag hatar mina ärr, men känner att jag börjar gå tillbaka.. mycket. Tankarna är likadana. Det ända jag tänker på nu är att det absolut inte ska vara på synliga ställen. Snälla H, hur ska jag tänka för att få bort.. det andra själv.dtankarna? :( MASSA KRAMAR, tack på förhand

---

SVAR

Hej,

Jag skulle vilja prata mer med dig, så lägg till mig på msn: helena.meyer@fryshuset.se.

Det du beskriver är en väldigt tung och jobbig situation, och du är värd att må mycket bättre. Det är modigt av dig att våga be om hjälp!