Hej! Det är så att alla i min familj är katoliker. Jag var det också och trodde att jag fortfarande var det men nu känns det som om jag inte tror på gud det är kanske för att vi har haft lektioner på NO och så om att det var någon Bigbang som startade allt. och nu känns det som om jag tror på det och inte på guden ! tror inte att det finns någon gud även om jag skulle vilja ;( problemet är att när jag säger att jag inte tror på gud och inte vill åka till kyrkan så tror de att jag bara skojar ! hur ska jag göra för att få tillbaka tron eller hur ska jag berätta för föräldrarna att jag verkligen inte tror på gud ps skulle vilja helst få tillbaks tron för det är vad jag känner för det är bara det att jag behöver hjälp med att få tillbaks den :P

---

SVAR

Hej!

När det gäller hur universum skapades så verkar det ha varit någon sorts Big bang, som jag varken förstår eller kan förklara. Naturvetenskapen försöker föklarar HUR universum skapades men kristendomen och religionerna huvudfråga är VARFÖR.

Jag tycker att det går alldeles utmärkt att tro på naturvetenskapens tankar kring hur vi har skapats och utvecklats. De har mycket bättre idéer om detta än religionerna. Men naturvetenskapen säger ingenting om varför. Vad är meningen med livet? Hur ska jag leva ett bra liv? Du kan med nyfikenhet och intresse ta del av dina lektioner i NO. Du kan omfatta de tankar som du får lära dig i NO. Det kan påverka din tro. Men det är kanske meningen.

När man blir äldre så blir frågan om meningen med livet allt viktigare och tydligare. Jag vill använda mina förmågor till att göra bra saker för andra, för skapelsen, för Gud och för mig själv. Det är inom dessa områden som religionerna kan vägleda.

Det händer mycket med den personliga utvecklingen i din ålder. Du blir allt klokare men ibland har man mycket mindre erfarenhet än klokskap. Det kan vara svårt att hantera.

Det känns lite sorgligt att de inte tar dina tvivel på allvar. Egentligen räcker det med att vilja tro även om man inte tycker att man kan. Tro och tvivel ingår båda i tron. Att vilja tro på det goda men inte kunna är en del av trons ständiga kamp. Det faktum att du ställer dig dessa frågor nu beror på att du antagligen håller på att lämna ett stadium av din tro för att gå vidare i nästa. Kanske är det en mer mogen tro där allt inte längre är svart eller vitt, en tro där naturvetenskapen får samsas med tron. En tro där det finns både hopp och förtvivlan, både sånt som man litar på och sånt man misstror.

Slutet kanske blev lite väl teoretiskt och kanske lite väl vuxet. Men kanske är så att det du är inne i en stor utvecklingsfas. I den prövas även den tro som du lärde dig när du var yngre. Nu går du in i en ny fas. Väldigt mycket av det som tidigare var självklart börjar svaja. Det är naturligt. Kanske kommer du att gå igenom en period där du känner att du inte alls tror. Kanske kommer det tillbaka en tro om några år som ser annorlunda ut. Kanske din familj inte tycker om den utvecklingen. Det får framtiden utvisa. Jag önskar bara att din familj kunde ta dina frågor på större allvar. Om du fortsätter att ta dem på allvar så kanske de också kan lära sig det. Det kan kännas tungt att behöva uppfostra sina föräldrar. Det borde vara de som hjälper dig och inte tvärtom.

Varma hälsningar
Anders Hedman