Jag har ett 40 tal ärr på min ena arm, det var över 7 år sedan jag skadade mig. Jag skäms inte över dom, de har blivit en del av mig. Jag har t-shirt om jag vill, jag har långärmat om jag vill, ingen ska bry sig om mina/dina ärr. Varje gång jag ser dom så påminns jag av min jobbiga period jag hade, men den tanke får mig bara till att må ännu bättre idag. Då vet jag allt jag har gått igenom och jag vet också att jag lyckades bli fri ifrån självskadorna, så jag ser inte mina ärr som något negativt, men det är klart att ibland är det opassande med ärren. Men mina har bleknat så pass mycket så tittar man en snabb sekund ser man ingen, men går man närmare så ser man mer. Jag minns en tjej jag såg i en butik som stod och jobbade vid kassan, hon hade mängder med ärr, men hon hade ändå fått jobbet och jag tänkte på allt vad hon kunde ha gått igenom i livet. Jag kände medlidande för henne, men samtidigt såg hon stark ut nuförtiden. Ärren blir en del av sig själv..
Men till din fråga, så ja det går att laserbehandla ärr, men det är dyrt, det är lång väntetid och det är inget som vården prioriterar direkt. Men om det är verkligen det du vill så ska du ju ta kontakt med ditt sjukhus/vårdcentral. Men din tro om att du inte skulle lyckas bara för att du har ärr på dina armar stämmer inte med verkligheten. Du kan få jobb och utbildning ändå, ta tjejen i kassan som exempel, ett jobb där man varje dag träffar 100 tals människor. Det är inte så jättetroligt att du skulle få en laserbehandlings tid innan sommaren, men ju tidigare du ställer dig i kön ju bättre är det ju. Vet dina föräldrar om ärren så tycker jag du ska försöka få stöd ifrån dom!
Detta är ett bra exempel på hur mycket man kan ångra i efterhand att man skadade sig!