Jag förstår ditt problem, då jag många gånger försökt hjälpa folk som är väldigt långt nere i träsket. Men tyvärr har jag fått lämna en del kontakter pga att rädda mig själv. För så är det ibland sorgligt nog, man kan inte hjälpa alla, allra minst om man själv mår precis lika dåligt som vännen man försöker hjälpa. Det är en svår situation, speciellt när du berättar att vännen absolut inte har någon annan alls att prata med, då ligger ju mycket ansvar på dig och det är viktigt att inte lägga för mycket ansvar på sig själv, för det klarar man inte av.
Det du kan göra är ju att peppa henne till att försöka hitta någon annan, gärna vuxen person. Men du kan ju försöka stötta henne lite iaf. För att kunna stötta helt fullt ut måste du ha själv bearbetat det så pass mycket så att du inte skulle personligen bli påverkad av personen du ska hjälpa. Det krävs en hel del av ens personlighet för att kunna göra det. Det blir lätt så att man drar ner varandra om båda är ganska svaga personer, för det är rätt vanligt att känna känslan av att vilja hjälpa en som är lik en själv. Din vän får ju iaf bup hjälp vilket är en bra början! Jag tycker du ska snällt och vänligt berätta din situation inför vännen och förklara att personen inte har något med din vilja att hjälpa den, utan att det handlar om din egen hälsa.