Hej Cathrin! Jag är mamma till underbar 14 årig tjej. Jag och hennes pappa skildes för 2 år sedan, hon har det tufft ämnesmässigt i skola (pga dyslexi) Hon har altid haft mycket kompisar. Jag har märkt att hon har det jobbigt sedan en tid. tufft i skolan, ofta i konflikt med kompisar, hon tycker det är jobbigt att jag träffat en ny man. Hon är arg på mig för det. Och jag kan inte nå henne som förr.Jag ser att hon är olycklg men hon vill inte ta emot min hjälp. Jag har också föreslagit att hon kan gå själv och prata med någon. Men hon vill inte. Jag har tänkt att det är för att hon är i tonåren och jag fortsätter att försöka men hon släpper inte in mig. I bland har vi mysiga stunder med ansiksbehandling, shopping, bak mm. Men nu sedan 1v har hon mer eller mindre slutat äta både i skolan och hema. Tidigare som förälder har jag altid kännt mig trygg och vetat hur jag ska agera. Men nu känner jag mig helt vilsen. Hon säger att hon inte är hungrig. Hon är 175 lång och väger 50 kg så hon är redan smal. Hon har altid ätit mycket och ofta tidigare. Jag vet inte hur jag ska tackla detta. Ska jag bara observera och inte komentera.I detta tidiga stadium ? Eftersom hon just nu gör tvärtemot och tycker tvärt emot mig i allt. Eller ska jag berätta om min oro med en gång och förklara vad som kan hända om hon fortsätter så här. Hjälp! Vilsen mamma med världens underbaraste dotter.

---

SVAR

Hej fina mamman!

Jag förstår att detta är väldigt tungt för dig att se men jag blir väldigt glad att du skriver och vågar se trots att det gör ont då många föräldrar väntar för länge. Jag råder dig absolut att kommentera att du ser detta och att du inte gillar det alls utan att skuldbelägga henne för det.Konfrontera problemet kärleksfullt och fråga om det är så att det finns tankar kring kroppen som tynger henne? Fortsätt trots att du har svårt att få svar. Om utvecklingen skulle förvärras så ta kontakt med en ätstörningenhet i ert län för vidare hjälp. Ni båda kan också få stöd av oss i föreningen, vi har både mentorer för drabbade och anhöriga, självhjälp/anhöriggrupper. På hemsidan http://www.abkontakt.se kan du läsa mer och få hem information om du vill.
Du får gärna även tipsa henne om att jag torsdagar 20-21 chattar med ungdomar som har tankar kring allt detta och man kan vara anonym. abkchatt@hotmail.com.
Jag vill inte att du glömmer bort att det inte är någons fel om en person i en familj drabbas av en ätstörning. Så skuldbelägg inte dig själv.

En sak som är gemensamt för alla oss som en gång haft en ätstörning är att vi alltid är som mest tacksam till dom som aldrig gav sig. Dom som vi oftast var som mest arga på just då men som visade sin kärlek och inte tillät oss att gömma oss bakom våran sjukdom.

All värme och styrka!

Stor kram, Catherine