Jag är nog inte den enda som har dessa tankar, men jag måste ändå få ur mig dem. Det är så att jag verkligen hatar mig själv, mitt utseende, hur jag är, allt. Jag känner mig alltid så misslyckad och hela jag är ful. Jag har inga kompisar vilket är riktigt jobbigt, speciellt i skolan, för man har ingen att prata med och ingen som kan hjälpa en med vissa saker osv. Dessutom finns det ingenting som jag är bra på heller. Ibland struntar jag att gå till skolan just av dessa anledningar. Har ganska hög frånvaro! Min mamma säger att jag är självisk som bara tycker synd om mig själv och att jag ska ta mer ansvar. Hon kanske har en poäng i det, men är det verkligen meningen att man ska genomlida livet bara för andras skull? Det är inte alltid jag känner så här jobbigt, utan det kommer i perioder, men det blir jobbigare för varje period. Jag vet inte vad jag ska göra, jag orkar inte må såhär!

---

SVAR

Det du först ska göra är att försöka hitta en vuxen att prata med, som du känner förtroende för. Det kan vara din lärare, kuratorn, din familj eller liknade. Du berättar att din familj inte riktigt förstår din situation. Jag tycker du ska skriva ett brev till dom och verkligen berätta hur du känner dig och hur illa dom gör dig när de inte riktigt förstår.

Du måste ju självklart jobba med din självkänsla, vilket finns bra självhjälpsböcker för. Bla Mia Törnbloms böcker som är utmärkta för dessa saker. Du berättar att du inte är bra på något alls, vilket jag faktiskt inte tror är sant. Vi alla är bra på något och på olika saker. Kanske är du bra på att sjunga, dansa, spela, någon idrott, du kanske är en poet, du kanske är bra på att finnas för andra, eller bra på att kunna svenska/utländska band. Ja, som du märker behöver det inte vara stora saker. Dessa saker du anser vara bra på, ska du skriva ner och göra en lista på. Då blir det som ett konkret exempel på att du faktiskt är duktig på saker, listan sätter du upp där du ser den varje dag.

Nätet är ett utmärkt sätt att hitta vänner på. Alla dom vännerna jag idag har kommer från början från nätet. Du kan även börja i en förening/klubb så du faktiskt har en aktivitet efter skolan, en som du brinner för och känner dig glad för. Detta ska också vara en morot och höja din motivation till att vara i skolan, får du vet du att du ska göra den saken när du kommer hem.

Vi alla är värdefulla på olika sätt, det gäller bara att hitta dom och lyfta upp dom sakerna. När det gäller skolarbetet får du inte sätta upp för höga mål direkt, utan börja smått med att idag ska jag orka gå till skolan, sen höja det mer och mer med tex jag ska plugga stenhårt på just detta prov. Det handlar om att övervinna sin egen förmåga, dvs du måste ge dig själv en chans innan du säger att det inte går. Det är inte förrän efteråt som vi vet om vi lyckades eller misslyckades. Ta de misslyckade gångerna som en lärdom och gör något extra till nästa gång för att undvika ytterligare ett misslyckande. Tänk på att ingen är felfri. Alla har gånger då allt går åt skogen.

En annan sak gällande vänner och liknade, har du inte något husdjur tycker jag du borde skaffa det. Ett djur kan bli sin egen nära vän, som ger en kärlek, glädje och annat.

Jag tycker även du ska gå och prata med någon terapeut om detta, tex skolkuratorn, ungdomsmottagningen, bup eller liknade. I en del fall krävs även antidepressiv medicin för att höja det där lilla extra, så det ligger mer under en jämn nivå, då du inte kommer ner i de där svackorna.

En bra övning är också att ställa sig vid spegeln varje dag och försöka få fram några positiva saker. Man kan börja med att tänka, jag har ben att stå på (då endel sitter i rullstol), eller jag har fina ögon. Sen kan man utveckla detta till ja men mina ögonbryn som är bredvid är ju inte så dåliga dom heller. Varje gång en negativ tanke kommer, försök bara låta den tanken passera. I början är denna övning svår, så den kräver att man har tålamod. Tänk på att ingen är perfekt, alla har brister på olika sätt.