hejsan jag är 17 blir 18 i år. jag vet inte om detta är rätt person att fråga. men jag mår så dåligt. och det värsta är att det är pga en kille. vi var tillsammans ett litet tag men han satte verkligen spår. vi gjorde slut eftersom jag mådde så dåligt för jag kände att han inte brydde sig lika mkt o liksom tog mig för givet. jag gjorde slut i hopp att han ska liksom försöka få mig att stanna men han gjorde aldrig det. Och jag är en person som inte kan "springa" efter någon så jag berättade aldrig riktigt hur sårad jag blev. i flera månader kände jag att det var ett misstag eftersom man inte bara ska ge upp sin partner när det blir svårt. men för nån månad sen tog han kontakt med mig och bad om ursäkt och sa att han aldrig ville såra mig men att han inte ångrade att det tog slut… det har gått ett halvår sen vi gjorde slut o jag bara tänker på honom. jag har verkligen fastnat vill ringa honom varje dag o förklara hur jag känner. men det känns dumt eftersom jag vet att han inte känner detsamma, annars hade han försökt få mig tillbaka. jag träffar en annan kille som jag tkr om och jag vill inte lämna honom men jag e fortfarande jätte kär i exet. liksom det var underbart verkligen kan inte förklara hur bra det var den tiden vi var tillsammans. ’hur ska jag sluta må så här orkar inte verkligen vill inte vara den tjejen som fastnar såå orkar inte känner migg verkligen fast. Försöker att sluta tänka på honom men det går ju inte. Kommer jag alltid känna så men aldrig få vara med honom ? snälla orkar inte verkligen :'(

---

SVAR

Hej,

Du har två tydliga val som du beskriver.
1. kontakta honom och berätta vad du känner.
2. Låta bli.

Låt oss titta på dessa två alternativ:
Alternativ 1: Du pratar med honom, berättar allt som du känner nu och sedan händelsen tog plats. Kanske slutar det inte som du hoppas på, men du får ur dig allt och förhoppningsvis kan lägga allt bakom dig. Ibland när vi gör något som vi ångrar djupt är det svårt att släppa händelsen och man lever kvar i känslan " om jag bara hade". Nu har du faktiskt möjligheten att berätta för honom och tom lätta på ditt hjärta. För det är precis det vi behöver göra ibland för att kunna gå vidare. Om du känner dig trygg med honom, så våga prata och få ut allt. Men den bedömningen måste du göra.

Alternativ 2: Du struntar i att kontakta honom och så hoppas du på att tiden läker alla sår och att du efter ett tag kan känna det blir lättare att inte tänka på honom. Om du ser på ditt liv som ett bibliotek och alla livets händelser som böcker, så kommer det med tiden att bli lättare att glömma att ta fram den där boken om "killens namn" och den blir dammig och känns inte alls lika aktuell längre.

Fråga dig själv:
Vad händer om jag berättar och vad händer om jag inte gör det? Vilket utav alternativen känns närmast hjärtat?

Lycka till!
//Susanna