Jag vet inte vad det är, men varje gång jag går ensamen i huset jag bor i inbillar jag mig konstant efter att någon finns där, och det är alltid i de utrymmen som är mörka. Är det här bara att jag är mörkrädd när jag är ensammen, eller är det något annat? Som tvångstankar eller mani? Vill helst inte prata med någon om det högt med någon.. Hur tar man bort sådana tankar? Kram från en väldigt förvirrad tjej på fjorton och ett halft år

---

SVAR

Man måste ju veta lite mer om din bakgrund, hur du mer agerar vid sådana tillfällen och hur ofta det uppkommer, för att ta reda på vad det är. Det är ju väldigt normalt och vanligt att faktiskt vara mörkrädd och vara rädd i fall någonting händer när man är ensam i hemmet. Detta beteende kan gå över när du blir äldre, eftersom du bara är 14 år. Men du kan ju gå och fråga din skolsköterska om du vill för detta. Det handlar ju mer om din mentala inställning och tankar om en inbillning och man kan träna upp det. Ett bra sätt är ju att fokusera tankarna på något helt annat tex musik, en bra spännande film, eller så kan man ju tända alla lampor som finns i huset. Gör inte ensamheten starkare, utan ha någon aktivitet för dig själv som gör det rogivande.