Okänd
Annat
hej! jag har en syster som är 15 år, snart 16. hon har allvarliga problem med sig själv och sin omgivning. jag tror att det är tonårsångest som hon tar ut enormt mycket på omgivningen. hon har börjat skära sig och skriker och gapar på alla. hon har alltid taggarna utåt och är elak mot alla. ingen av mina föräldrar säger emot henne och det gör att hon har blivit ännu värre. hon är riktigt elak mot alla i familjen men främst mig. jag mådde själv väldigt dåligt i två år när jag var i hennes ålder men jag visade det inte alls på samma sätt som hon. jag tog ut det på mig själv och hatade mig själv medans min syster valt att hata mig och alla som säger emot henne. vad jag vet har inget traumatiskt hänt henne och vi har haft en väldigt lugn uppväxt (vilket inte hindrade mig från att va deprimerad). jag och min syster har haft en bra relation innan, typisk syskonrelation med bråk men samtidigt många bra stunder. men på en vecka hade hon helt plötsligt börjat hata mig. och mina föräldrar sa inte ifrån! dom frågade bara varför vi inte kan hålla sams. jag har jättesvårt för att min syster är så elak och inte visar någon respekt för andra människor men jag förstår att detta beror på att hon mår dåligt och att hon behöver hjälp. mina föräldrar är rädda för att kontakta en psykolog för min syster har sagt att hon inte klarar av att bo med mig och att hon hellre bor hos en forsterfamilj, vilket gör mina föräldrar livrädda för att någon skulle ta henne om hon sa det till en psykolog. men jag tror inte att vi har tid att vänta. det gör så fruktansvärt ont i mig att höra henne skrika att hon hatar mig, att jag är en hora, att jag inte är värd något, att jag förstör hennes liv. när jag älskar henne så mycket. jag kan inte komma på vad det är som har utlöst det hela och jag får inget svar från henne mer än att jag är falsk och elak. hela situationen har blivit ohållbar och jag har börjat må dåligt igen och börjat skada mig igen. vart finns det hjälp att få??
SVAR
Tonårstider är absolut inte lätta saker att hantera. Det är självklart ni ska söka hjälpa för hennes beteende, det drabbar er i familjen alldeles för mycket. Det går inte att hjälpa henne mot hennes vilja, dvs om hon ska få hjälp måste hon själv tillåta det. Det bästa är om du inte går på för hårt och för ofta, hon behöver själv tid att fundera på saker och hon vill inte att folk tjatar på henne, det förvärrar situationen. Man får inte uppfattas för jobbig, men heller inte för frånvarande. Man måste försöka finnas där när hon behöver. Bevisa för henne hur mycket hon betyder för dig. Jag förstår absolut att det är svårt att visa kärleken till henne när hon själv rent av hatar dig, men jag vet att hon innerst inne inte gör det.
Det ni ska göra är att låta henne prata om sina problem, vill hon inte det inför er, så kan ni hänvisa henne till annan hjälp. Ungdomsmottagningen har bra samtalshjälp, skolsköterskan finns ju också. Men visa att ni bryr er, visa att ni försöker förstå henne även fast det är riktigt svårt. Det är svårt att tvinga henne till samtalskontakt, då grunden handlar om att man är villig att öppna sig utan tvång.
Sen kan man ju även överväga att faktiskt låta henne testa fosterfamilj, för hennes egen skull. Om ni nu älskar henne så bör ni uppfylla hennes önskemål om det skulle få henne att må bättre. Jag tror rent av det är jättebra att ni syskon är ifrån varandra ett tag, för att fundera på varsitt hål, då inser man mer hur viktig den andra är inför en.
Det är ju känt att man som tonåring blir ovän med både föräldrar och syskon, sen varierar ju reaktionen individuellt. Jag tror också det är en fördel om hon använder sig av vänner i sin egen ålder. Hennes självskadebeteende måste hon ju i alla fall få hjälp med, då det kan skapa ett beroende som nästan är omöjligt att ta sig ur helt själv utan hjälp av någon. Det finns bra KBT terapi för självskadebeteende.
Annars kan man vända sig till bris där även föräldrar kan vända sig, titta in på http://www.barnperspektivet.se
rodasidorna.se
Visningar : 448
