user-image
Okänd
Annat

Tja jag är en kille som har ett problem! Jag och en tjej har gillat varandra ganska länge nu.. förut har vi gått i samma klass men inte nu längre i högstadiet. Vi har alltid gillat varandra och sånt när vi var små gjorde vi slut och blev tillsammans flera gånger. Men vi har inte snackat mycket på ganska länge men vi går i samma skola och träffar varandra. Vi brukar liksom SMS:a med varandra hela tiden.. jag känner ju henne för förra året i vår gamla skola snackade vi jämt och sånt + var tillsammans tills jag gjorde slut för jag missuppfattade en grej ( en annan historia ). Men.. vi har försökt att liksom blivit tillsammans ganska länge.. typ sen i vintern. Men vi har ju bara gått förbi och vågar inte?!? vi kan inte snacka med varandra ?! jag frågade henne varför tror du det är så pinsamt och hon vet inte .. så att hon får tänka till ordäntligt för att jag vill verligen att det ska fungera mellan oss! Men hon kom inte på varför. Men nu börjar hon ge upp.. jag vet att det gått för långt men, vi har ju försökt .. det ända typ vi gjort senaste veckan är sitta vid ett bord ( där alla hänger i skolan ( alla 7:or ) och kollat på varandra i ögonen och typ sagt hej i korridoren och sånt. Jag vill inte förlora henne och jag har jätte dåligt självförtroende… jag skolkade förut jätte mycket för jag hatar mina lärare.. nu är jag i skolan för hennes skull för jag vill att det ska fungera!!!!! Snälla hjälp jag klarar inte av detta! Finns ju ingen som är som hon och förstår mig! Jag har försökt så många gånger med att vi kanske ska va efter skolan, men det blir aldrig så…!? Aa, hoppas jag får bra hjälp och inte bara "försök bara, det måste du bjud hem henne" Jag kommer aldrig våga det… Snälla snälla snälla! Jag säger inte bara nu att jag gilllar henne… vi är inte änns tillsammans och jag blir svartsjuk på andra som typ tar på henne och så. Hjälp tack!<3


SVAR

Hej på dig!

Du nämner väldigt många saker i ditt brev, låt oss bryta ner det och ta en sak i taget:
1. Du har en tjej som det har varit mycket fram och tillbaka med.
2. Du har dåligt självförtroende.
3. Du har inte skött skolan, men pga tjejen är du redo att ta ditt ansvar för skolgången.
4. Du känner dig svartsjuk och tycker att det är jobbigt när killar stöter på henne.
5. Denna är jag inte helt säker på då du inte skriver det rakt ut, men du vill ha tips på hur man blir tillsammans igen.

Svar 1:
När det gäller förhållanden så är man två om saken. Båda två måste vilja samma sak för att det ska fungera eller ens bli något av det. Förhållanden kan också ibland vara en mognadsfråga. Är jag redo att ha ett förhållande på riktigt? Vad är ett förhållande och hur sköter man om det för att det ska fungera?

Svar 2:
Vad detta beror på vet jag inte då du inte skriver så mkt om det och du har jag svårt att ge tips och råd. Att "ta dig samman och kör på"-tips, vill jag inte ge dig då som du skriver inte har modet eller självförtroendet att att genomföra det.

Svar 3:
Att sköta sin skolgång är A och O och det bör verkligen inte baseras på en tjej. Det är min åsikt. Det är väldigt viktigt att du går i skolan för din egen skull och inte för någon annans. Skulle något hända med förhållandet kommer det att gå ut över mer än ditt hjärta och det är inte så bra. Tänk verkligen igenom vad som skulle kunna göra att du kan bli stabil i skolan.

Svar 4:
Är man kär i en person känns det så klart aldrig bra när någon annan stöter på denne. Man kan göra två saker i en sådan situation. Antingen struntar man i det eller så gör man något åt det. Handlingen kan vara att du pratar med tjejen och förklarar hur du känner. Visst, det kräver mod att göra en sådan sak, men vad är det andra alternativet? Att inte göra något alls... Det plågar ditt hjärta kanske mer än att våga ta en risk.

Svar 5:
Tips... Du skriver att du inte vill höra - "kör på! Fråga bara rätt ut" - men vad mer kan man göra? Då menar jag, vad mer än att våga prata med personen kan man göra? Man kanske inte just behöver fråga ut personen på en date, men man kanske kan ta chansen att prata i skolan eller på en annan neutral plats. Så att steget till att våga säga något inte bli så stort. Små steg kan ibland vara bättre än ett jätte kliv..
Vad skulle kunna vara ett litet steg för dig?

Hoppas att du fick svar på dina frågor!

Lycka till!

//Susanna

Visningar : 235