Jag är 16 år och vet att jag vill bli präst. Jag har fått mycket skit för det och börjar tvivla. Vad ska man säga till de som hackar på en? Jag har fösökt och det är inte lätt att stå på sig. Det börjar vara så nu att jag inte vågar stå på mig och säger knappt någonting längre- till någon- om någon. Nåt tips?

---

SVAR

Hej!

Många människor blir provocerade när man tydligt tar ställning för något. Särskilt om man tar ställning för något som de själva inte fullt ut delar. För många 16-åringar som inte har konfirmerat sig så tror jag att de har en ganska fördomsfull uppfattning om kyrkan och särskilt om prästrollen. Därför undrar jag om du har någon nära vän som accepterar ditt val? I såna fall så räcker det just nu i livet att prata med henne/honom om dina framtidsplaner. Har du någon kontakt med församlingen där du bor så kan du prata med någon som du känner där och få stöttning.

När de hackar på dig, blir det så att du måste försvara allt dumt som gjorts i kristendomens historia? Det finns ingen som kan det. Du kan heller inte förväntas svara på alla svåra frågor om lidande, en allsmäktig Gud osv. Det är helt okej att svara - bra fråga, jag vet inte svaret, men jag tänker plugga teologi för att försöka ta reda på svaren. När de hackar på dig så kan du skicka dem till mig om de är så intresserade.

Det viktigaste ändå är att du tar stöd i din församling eller hos någon du kan lita på. Jag tror att det är en väldigt viktig egenskap för en präst att ha gått igenom en sån här prövning som du berättar om. Den som får möta många frågor och får motstånd på vägen till sin prästvigning kommer att ha med sig många viktiga erfarenheter i prästyrket. Jag hoppas innerligt att prövningarna inte är för stora. För om de inte är det så kan den här tiden göra dig till en klokare människa med flera olika redskap att möta människor i olika livssituationer senare livet.

Till sist, du behöver inte alltid säga vad du tänker utbilda dig till om du känner att det inte kommer att tas emot väl. Du har rätt att vara rädd om dig själv. Du behöver inte alltid försvara Gud. Det får Gud klara själv ibland.

Hälsningar
Anders hedman