Hej. Jag har ett litet problem… Jag skadar mig själv. Jag vill sluta men tror inte att jag kan själv och jag vill att mina föräldrar ska veta. Men jag vet inte hur jag ska berätta det. Hur kan jag göra? Behöver verkligen svar…<3

---

SVAR

När jag slutade skada mig, var det en lång process som krävde tid. Det är ju ett beroende/missbruk, och sådant tar tid att förändra. Jag började sakta med att gömma mina saker som jag skadade mig med i en låst låda, är den låst tar det tid att öppna och få tag på den, då hinner man tänka. Sedan kan man gå ett steg längre och gömma dom tex längst in i en garderob i en låst ask, sista steget är ju att slänga dom helt. Man kan hitta massa olika saker som ersätter sakerna, tex ha en gummisnodd runt handleden och smärta till, ta ett skärp och piska eller slå ner böcker i en bokhylla. Det viktiga är att det inte skapar långvariga ärr, för ärren kommer du ha resten av ditt liv. Jag har fortfarande synliga är trotts att det var 8 år sedan mitt skadande slutade. Vad ska man säga till sina kommande barn när de ser ärren? Det är också viktigt att man får terapihjälp och där är KBT terapi bästa hjälpen, då tittar man på vilka tankar du får när du känner det där behovet så försöker man ändra tankarna, för dom styr ju känslor och beteendet. DU kan få hjälp från BUP och från ungdomsmottagningen gällande självskador.

När det gäller att dina föräldrar ska få veta det, beror ju på hur konkret eller diskret du vill förmedla att du har självskadeproblem. En bra tydlig sak är ju att tex använda t-shirt, sen kan man ju alltid skriva ett brev om man inte vågar prata direkt öppet, man kan ju prata i gåtor som förmedlar att du inte tycker det är så allvarligt att skada sig. Du kan även tipsa dom om att läsa "För att överleva- om självskadebeteende" av Sofia Åkerman, som tar upp just hur omgivningen kan märka av det och hur man ska hjälpa dessa människor.

För att hitta andra ersättningar mot självskadorna finns ju även att lyssna på hög musik, skriva dikter, ta en promenad och låta tankarna sjunka ner.