Hej, jag har det jätte jobbigt. Jag är jätte kär i en tjej från england, mina föräldrar verkar inte acceptera att jag är kär. Dom sitter bara och skrattar och retar mig när jag äns nämner att jag har tjejkompisar eller att jag har känslor för någon. Jag får inte träffa henne för att mina föräldrar säger att man inte kan känna någon på 1 år :( jag har pratat med henne på telefon, sett henne i webbkamera och chattat på msn. Jag älskar henne jättemycket och jag gråter varje dag. Jag har problem med att somna på grund av detta och det påverkar mina betyg jättemycket. Det gör jätte ont att leva, jag har haft självmords tankar under en väldigt lång tid (har blivit mobbat under alla år i skolan) just nu är dessa tankar väldigt starka. Jag har plannerat hur jag ska begå självmord. Har besökt ungdomsmottagning men har inte fått någon hjälp. Snälla hjälp mig, jag mår jättedåligt :'(

---

SVAR

Hej,

Jag vet tror inte att detta kommer att hamna under rätt kategori, men jag kör på.

Ditt brev verkar i grund och botten inte handla om flickan. Att man är vara kär kan ibland göra ont och vara riktigt jobbigt. Dock brukar det inte pusha en till att planera något så enormt drastiskt! Jag tror av hela mitt hjärta att du måste berätta hela sanningen för dina föräldrar eller någon annan vuxen som du litar på. Du behöver få hjälp så att du kommer ur detta! Livet ska inte handla om att konstant må dåligt, jag lovar!

Att du inte fick ordentligt med hjälp på ungdomsmottagningen betyder inte att du inte kan få hjälp på något annat ställe. Man kanske kan kontakta BRIS och att de kan lotsa en vidare. Eller kanske kuratorn på skolan... Det finns hjälp att få, våga be om det!
gör inget dumt!

Lycka till!

//Susanna