Jag tror på fullaste ärlighet i den här frågan. Det är inte alls konstigt att ni inte orkar med att "bära" er vän hela tiden och när ni känner att ni själva påverkas av hennes tankar så tror jag att man ska vara väldigt försiktig och rädd om sig själv.
Jag tror att det allra bästa är att sätta sig ner tillsammans och förklara att ni verkligen inte vill bryta kontakten eller att ni inte tycker om henne men att det blir för tungt och att ni påverkas och känner att ansvaret blir för tungt. Jag tror på lika delar ärlighet som ömhet. Jag tror att det även kan bli en sporre för henne att verkligen vilja ta sig ur sin ätstörning. Jag förstår till fullo att det här är ett jobbigt samtal men det är verkligen att ge henne en chans. Jag tror att hon skulle bli ledsen till 1000 om hon bara blev utesluten, här får hon istället höra att Hon är älskad men Inte ätstörningen. Det är den ni inte klarar av att bo tillsammans med.
Stort lycka till och hoppas ni lyckas få arbete i Norge!