Hej.. Jag har nu länge tänkt på att försvinna, att inte finnas till..Jag har ett bra liv, har underbara vänner, bra & trygg familj, jag sportar. Men det känns som att det är något som fattas..Jag skrattar och ler utombords, men inombords gråter jag. Det känns som att allt bara har rasat ner..Jag mår inte bra. Jag vet inte vad jag ska göra. Orkar inte med detta mer..

---

SVAR

Det måste ju ligga något bakom dina tankar, något som orsakat att du börjat tänka på meningen med livet och lycka. Jag tycker du ska börja gå hos en skolkurator nu när du kommer tillbaka till skolan. Att prata ut om problemet brukar lösa en hel del. Jag skulle behöva veta mer om dig för att få fram vad som kan vara orsaken. Blir du behandlad dåligt av någon? Eller är du bara orolig för framtiden?

Sen ska vi komma ihåg att livet går upp och ner, ibland känner man sig mer glad än andra perioder. Tonårstiden är en stor orsak till detta också. Men pågår detta länge så kanske man ska börja tänka på att testa någon form av antidepressiv medicin. Ta kontakt med skolhälsovården eller ungdomsmottagningen så hjälper dom dig mer att lösa detta.

Jag tycker du även ska använda dig av dina vänner, är dom äkta och riktiga vänner så bryr dom sig om du skulle berätta sanningen. Då kommer dom finnas som stöd och försöka få dig på bättre humör.

En stor orsak för dessa problem brukar vara dålig självkänsla, man är ganska osäker med sig själv, du utvecklas och blir mer vuxen i både kropp och själ. Hormonerna spritter i kroppen dessutom. Dålig självkänsla kan du öva upp genom självhjälpsböcker.