Okänd
Annat
Hej där, jag har sedan ca 7 månader tillbaks varit tillsammans med en underbar tjej. Detta är min första seriösa förhållande och jag tror jag aldrig har varit så kär som jag är nu. Vi båda säger att vi älskar varandra och vi har det jättebra. Dock, jag har ett problem, om inte två som är sjukt jobbiga för både mig och min tjej. Jag är svartsjuk av mig, trots att jag litar på henne till hundra procent. Jag har blivit så här konstig sedan några månader tillbaks, varför vet jag inte. Men jag frågar ofta vad hon gör, vad hon har gjort den dagen osv. Jag måste veta vad hon gör, och detta är väldigt jobbigt för henne, som jag kan förstå. Jag får bara massa konstiga känslor ibland, tankar som yrar runt i min skalle. T ex när hon är med hennes tjejvän/vänner osv, då tror jag att hon är med någon kille. Jag får massor av sådana tankar, att när hon måste sluta prata i telefon för att göra något annat, då ringer hon en annan kille. Hon har ganska många killkompisar som hon pratar med på t ex Facebook och via mobilen. Detta är ju lugnt att hon gör det, men jag får ofta tankar om att hon är otrogen eller pratar med en annan kille i telefon. Jag vet inte vad jag ska göra, jag mår extremt dåligt av detta och ibland tänker jag att hon inte älskar mig. JAG VILL INTE TÄNKA SÅ HÄR, jag mår bara dåligt. Jag litar på henne, men trots det kommer alla dessa känslor och tankar upp. Jag har pratat med henne om detta och hon visste inte vad hon skulle svara. Hon säger att det är mig hon älskar. Men ibland så kommer alla dessa jävla tankar och jag får panik, en gång hade jag frågat hennes mamma vad hon gjorde då hon inte svarade, och då har jag ju gått alldeles för långt. Jag älskar verkligen henne mest av allt, hon är underbar. Men jag vill inte förlora henne, jag är så rädd för att göra det. Kanske är det därför? Jag mår iallafall dåligt av detta och känner att jag måste ha hjälp.
SVAR
Hej!
Jag förstår att det här är superjobbigt för er båda två. Jag måste dock berömma dig för att du är så insiktsfull och inser att det här inte har med henne att göra utan att känslan ligger hos dig och att du vill göra något åt detta. Ibland fastnar vi i saker som vi inte riktigt vet vad de bottnar i. Kanske har man som du säger en väldig rädsla över att bli lämnad så man nästan letar tecken på att ens farhågor ska besannas. Jag tycker att du ska ta lite stöd för det här. Gå till skolkuratorn eller ungdomsmottagningens kurator. Jag hör att du är superklok så det kommer inte ta dig många gånger att leta reda på vad det här bottnar i och sedan kunna jobba på en förändring.
Hejar på dig! Lycka till! Kram, Catherine
Visningar : 435
