hej. jag är en tjej på 13 år och går 8an. jag har ångest varje morgon och kväll. jag somnar så sen eftersom jag tänker så mycket på min mor, som blev misshandlad av en man som hon var tillsammans med för 3-4 år sen. det pågick i 3 år. så jag sover 3 timmar varje natt, vilket leder till att jag är väldigt trött i skolan så jag koncentrerar mig inte i skolan. jag hatar min skola, jag har vänner i andra klasser, men inga i min egna klass. och min tvillingsyster går i den andra klassen, där jag har mest kompisar, så det är konstigt om jag hade bytt till hennes klass, och i dom andra klasserna har jag inte heller nån kompis. jag går till skolan 5-4 dagar i veckan till skolan, om ens det. jag dricker, röker, spyr, äter väldigt lite och skär mig. jag har försökt begå självmord. snälla hjälp mig, jag vet inte vad jag ska göra nåmer.. med allt.. skolan och så.. snälla!

---

SVAR

Du uppger inte om du berättar dina tankar för andra, det är viktigt att prata ut med någon i sin närhet om detta. Kanske du kan prata med någon i skolan, en kamrat, en lärare, du bör ju även prata med kuratorn. Hur mycket vet dina föräldrar om det hela? Om du inte berättar, så kommer heller inget att förbättras.

Jag tycker du ska börja i en KBT terapi, dvs man tittar på vilka tankar du får när du skadar dig och får denna ångest. Genom att ändra dina tankar kan man även ändra beteende. Det är synd att du har det såhär, du har rätt till att få känna dig trygg och må bra. Att dricka bort problemen löser inte ett skit, snarare blir allt värre. Du undviker ju bara att ta tag i problemen och tillslut är dom så många, så det tar extremt många år att bearbeta det hela. Ju tidigare du ber om hjälp i form av terapi, ju kortare bearbetnings process blir det.

Ta kontakt med ungdomsmottagningen och börja på samtal hos dom. Eller gå till din kurator. Att skada sig själv leder bara till mer problem, dina ärr kommer du ha kvar resten av ditt liv. Vad ska du säga om du får barn senare i framtiden, när de frågar dig vad det är? Mina ärr skapades för drygt 8 år sedan, dom finns synliga kvar än idag. Du kommer ångra dig. Det finns massa andra alternativ att använda sig av. En del börjar måla ut sin ångest/tankar, en del skriver dikter, andra skapar musik, för en del hjälper det med att ta en promenad och ha musik i öronen samtidigt. Att skriva dagbok brukar också lösa en hel del.

Börja i någon sport, aktivitet, förening eller klubb, där du träffar folk i din egen ålder. Du kommer ut utanför skolan och hemmet och du lär dig dessutom mer på att vara social. Aktiviteten ska göra så du får motivation till andra saker som tex skolarbetet, genom att tänka på att idag ska jag göra denna sak efter skolan. Att skolka eller vara hemma från skolan är ingen bra lösning om man tänker längre, det funkar en kort stund.

Jag tycker du ska försöka vara mer öppen med din familj, berätta mer för dom än vad du redan gör. Jag är övertygad om att de kommer finnas där som bra stöd och inte kommer vara jobbiga.

Det är enormt viktigt att du äter bra, för detta påverkar skolarbetet och även ditt psykiska månde. Ju mindre näring du får, ju deppigare blir du. Dessutom utvecklas detta till ätstörningar och är ett riktigt allvarligt problem om man inte får rätt hjälp i tid.

Du kan även försöka ändra din självkänsla, som just nu är i botten. Det finns bra självhjälpsböcker av Mia Törnblom, där det finns tips på hur man ska tänka för att öka självkänslan. men det viktigaste du måste göra är att prata mer om problemen för någon, helst någon vuxen.

Du kan vända dig till ungdomsmottagningen, bup, skolsköterska, skolkurator, bris. Det finns även olika sajter där man får bra hjälp. Tänk på att det är bara du som kan göra något åt problemet, eftersom andra inte vet om det. Du är heller inte ensam om detta problem, så det finns många som känner lika dant.

Självmord är aldrig någon lösning, tänk på din familj och nära som då får leva resten av sitt liv med det. Här har du ett klipp om hur familjen påverkas av det. http://www.youtube.com/watch?v=3QC8ZnsdrlQ