SVAR
Det är bra att du känner den civilkurage som alla borde känna. En stor eloge/applåd för din vilja att hjälpa. Självklart ska du göra allt du kan för att hjälpa. Men i slutändan är det endast hennes eget beslut det handlar om. Du kan finnas där och stödja henne, hon ska kunna lätta sitt hjärta och få förståelse. Samtidigt ska du själv inte ta på dig för stor börda och ansvar. Här handlar det mycket om hur kunnig du är inom ämnet och hur din eget psyke funkar. Det är ett enormt tryck att stå bakom en sådan dödlig sjukdom som det faktiskt är om hon inte får hjälp.
Det finns flera ställen att vända sig till ungdomsmottagningen, bup och skolsköterska är några av dom som du kan hänvisa till. Försök även få henne att inse hur allvarligt problemet är och bekräfta henne med den kärlek som du känner för henne. Lyssna på henne, fråga vad som krävs för att hon ska vilja söka hjälp, vad som du kan göra.
Det går inte att hjälpa någon, som inte är mottaglig för hjälp, så det är första steget, att få henne att inse att hon måste söka hjälp hos vuxna proffs. Att skälla på henne ska du absolut inte göra, vilket bara skapar mer ångest och ännu mer skuldkänslor. Kom överens om små saker, att hon ska äta några grönsaker och en macka/knäckebröd. Berätta hur ledsen du är när hon mår som hon gör.