Hej, jag har nyligen börjat ettan på gymnasiet och har inga kompisar. De flesta i min klass kände varandra sen innan och blev snabbt kompisar med resten av klassen. ingen vill prata med mig på rasterna när jag går förbri så kollar de på varandra och skrattar åt mig. Jag är väldigt blyg av mig, jag ville gå en skola där ingen skulle känna mig men det kanske var ett misstag? Varför ska alla kolla vad man har för kläder, mobil? Jag vet inte om jag ska byta skola eller inte, men jag kan inte prata om det med mina föräldrar för att enligt dem ska jag inte bry mig och plugga men jag känner mig bara utanför. Jag är rädd för grupparbeten eftersom jag kommer stå ensam som vanligt. jag är tacksam om jag får ett hjälpsam råd!

---

SVAR

Att hitta kontakter som blir ens vänner är ingen lätt sak. Jag känner igen mig i din beskrivning när jag gick i gymnasiet, hade exakt samma problem. Jag hade mina kontakter på nätet, som bodde långt ifrån mig. Det är ju en väg man kan gå om man vill hitta nya kontakter. Internet är bra i det syftet då man faktiskt lättare hittar likasinnade som en själv. Man kan ju även börja i någon förening, klubb eller i en sport för att hitta nya kontakter.

Det låter som det är ganska svårt att hitta någon nu när alla redan grupperat sig i skolan. Men försök breda dig lite då, det behöver ju inte vara någon i samma klass man får kontakt med, det kan vara klassen över eller liknade. Kom ihåg en sak, du har alltid rätt att få vara den du är, att ha dom kläderna du har, att ha den mobil som du har utan att någon ska frysa ut dig eller kränka/håna dig. Accepterar dom dig inte för den du är, då är de heller inga bra personer att lägga energi på. De är inte värda dig då om de inte kan se dig för den du är.

Ett annat tips är att börja jobba på din självkänsla.Om man är osäker på sig själv och sin egen kropp, så syns det utifrån och då blir det svårt att få nya kontakter. Man kan läsa Mia Törnbloms böcker där det finns tips och råd på hur man ökar sin självkänsla. Eller kanske behöver du prata med någon kan du ju vända dig till bris, ungdomsmottagningen, skolkuratorn.

När jag skulle övervinna min blyghet fick jag uppdrag av min socionom att säga hej till minst 5 personer under en dag, som man annars inte vågar prata med i klassen. Sen höjer man ju fler dagar man klarar av. Att våga ta första steget är viktigt att jobba på.