Hej! Har under 2 års tid kämpat med att gå ner i vikt, var kraftigt överviktig tidigare (vägde då 125 kg). Som det ser ut idag väger jag 85 kg (180 cm lång), men jag anser själv att jag har en del kvar att jobba på. Vissa dagar när jag går upp känner jag mig så deprimerad så jag vet inte vart jag ska bli av, gråter för allt, eftersom jag har en känsla av att jag är inte räcker till pga mitt utseende. Jag vågar inte riktigt prata om detta med någon för då känns det lite som om jag bara gnäller om nått helt oviktigt. Det känns som ingen förstår mig. Jag tränar regelbundet och äter vettigt, jag försöker aldrig svälta mig själv. Dock har jag börjat få mindre matlust och det skrämmer mig. Att få tappad matlust för min ångest har aldrig hänt tidigare. Jag vet som sagt inte vad jag ska göra..

---

SVAR

Hej tjejen!

Du gnäller absolut inte över småsaker. Att gå omkring och känna sig så ledsen och ha den där fruktansvärda känslan att inte räcka till tar givetvis död på din gnista. Jag tycker absolut att du ska ta stöd för det här så att det inte riskerar att slå över i en ätstörning. Tyvärr är det vanligt att man vid en sådan viktnedgång bara fortsätter och fortsätter och hamnar i en ätstörning. För att man försöker banta bort någonting som gör ont inuti. Just eftersom man oftast har ett bagage med låg självkänsla. Jag tycker att du snarast ska uppsöka en terapeut. Antingen på skolan om du går i skolan eller hos tex ungdomsmottagningen. Om du fick upp din självkänsla och insåg hur värdefull du är så kommer du att må mycket bättre och en ätstörning kan undvikas. En ätstörning tar oftast flera år att ta sig ur så stoppa det här och nu med en gång och ta hjälp för att få upp självkänslan.

Du är värdefull! Får inte glömma bort det, som du gör nu!

All värme och styrka på vägen! Stor kram, Catherine