hej! jag har egentligen inga stora problem, men känner mig så himla ensam. jag har nyss börjat gymnasiet och lärt känna massor av goa och snälla människor, men de bor så långt bort.. Jag har vänner som jag har känt jättelänge, särskilt en som jag har känt sen jag var fem år. Det har alltid varit vi två, problemet är att hon aldrig hör av sig och de gör ALLTID jag. Hon säger att hon saknar mig, men har så "mycket" att göra.Sedan har jag en annan vän som hon umgås med hela tiden istället. Känner mig som kastad i en soppåse. jag gillar verkligen den här vännen. Problemet är också att hon går i en annan klass på samma skola som mig, så vi får ofta syn på varann. hon ropar alltid och säger att vi måste prata, men hon ringer aldrig. Vi tre bor även i samma område och de hör bara av sig till varann och frågar om de ska ta följe till t.ex tjejmiddan. Känner mig utstött. Jag har slutat höra av mig och vi har inte sagt ett ord till varandra på tre veckor. Vad ska jag göra? tacksam för svar.

---

SVAR

Jag känner igen mig i din berättelse. Att ha vänner som aldrig själva hör av sig, men att man själv hela tiden för höra av sig. Då kan man börja fundera på om det bara är en ytlig vän? Jag skulle vilja säga att i en vänskapsrelation är det A och O att båda hör av sig ungefär lika mycket, sen ibland är det ju inte alltid möjligt att göra så att det blir exakt lika.

Jag skulle vilja säga till dig att berätta vad du känner och tänker till dom. Berätta att du tycker det är fruktansvärt jobbigt att de aldrig hör av sig. Säg att du funderar på hur mycket du är värd enligt dom. Vänskapsrelationer är riktigt svåra ibland, men ibland är det ju också så i tonårstiden att man växer ifrån varandra, kanske ni är lite för olika nu än vad ni var innan? Att prioritera andra vänner och annat före dig, känner jag också igen från mig själv. Hur värdesätter man egentligen vänner nuförtiden? Inte speciellt bra skulle jag vilja säga, oftast sker i dagens läge en väldigt ytlig kontakt med vänner som lägger till en på facebook, som man knappt pratat med.

Kanske du ska fokusera på de nya vännerna som du lärt känna istället och när det gäller vänskap ska inte avståndet spela någon större roll. Är man äkta vänner så ska man också anstränga sig och resa den sträcka som krävs ibland. Men att ha bra kontakt via nätet eller på telefon är ju viktigt. Fråga någon i den nya klassen om de vill hitta på något någon dag, våga fråga och räkna med att på kanske 5 nej så får du kanske 1 ja. Så det gäller att försöka igen och igen :)

Det finns ju sajter som man lär känna folk på, denna sajt är ju bra att träffa andra i sin ålder? Du kanske ska börja i någon sport, klubb, förening eller hobby där du träffat nytt folk på. tänk på att du inte är ensam om att känna dig ensam, runt om i hela landet finns det tjejer och killar som är precis lika ensamma. Det gäller bara att hitta dom :)

Ibland kan det också vara skönt att ventilera lite funderingar med sina föräldrar. De har ju själva varit unga och vet ju en hel del om hur kompisrelationer funkar och inte funkar. Vågar man inte säga det rakt ut, så kan man ju skriva ett brev.

Du kan även höra av dig till Jourhavande kompis 020-222 444