Jag förstår att du tycker det är jobbigt. Just i den åldern när man helst av allt vill vara lik alla andra.
Mitt trista svar är dock. Försöka att acceptera att det är så du är växt. Kanske också tänka på och reflektera över att ungdomars tillväxtkurva under de här åren varierar mycket. Detta kommer att innebära att läget kan komma att se annorlunda ut om bara nåt år.
Brukar tänka på de där visdomsorden (bönen) i såna här lägen:
Ge mig sinnesro
Att acceptera det du inte kan förändra.
Mod att förändra det du kan (tex dina negativa tankar om din längd)
och förstånd att inse skillnaden