Jag har mått dåligt under en längre period nu. Sedan jag var ungefär 11-12år har jag avskytt mitt utseende, varit deprimerad och haft självmordstankar (försökt att begå självmord också). Nåt år senare så försökte jag förklara för min mamma att jag mår väldigt dåligt och att jag hatar mitt liv, det enda hon sa var att "Alla gör det i din ålder" och brydde sig inte mer. Efter det har jag inte velat prata med någon annan om hur jag känner mig. Allt har bara blivit sämre känns det som. Jag spenderar flera timmar varje dag framför spegeln och försöker ändra på mig själv. Jag skäms verkligen över mitt utseende och hatar det starkt. Jag har hela tiden en känsla på att det är fel med mig, och vill inte vistas på vissa ställen pga mitt utseende. Jag har ett par vänner och vill inte träffa nya personer för ser ingen anledning att dem skulle tycka om mig, när nästan ingen annan gör det. Har aldrig varit i ett förhållande, känner mig för ful för sånt, bara att jag tänker på mig sjäv i ett förhållande känns komiskt. Jag känner mig jämt deprimerad pga mitt utseende och har börjat skära mig för att ”lugna ner mig”. I skolan så har jag blivit trakasserad över mitt ursprung, främst när jag började i min nya skola, inte längre som tur är. När jag äter mat så får jag väldigt dåligt samvete och känner på mig att jag måste spy ut allt. Det har gjort så att jag har börjat undvika att äta. Jag mejlade OCD center för några dagar sen och dem misstänker att jag har BDD. Så jag undrar om ni tror det också? Borde jag verkligen söka hjälp för det här eller hålla allt för mig själv som jag har gjort? Jag vet inte vad jag ska göra, hjälp mig!

---

SVAR

Hej!

Man blir berörd av det du berättar om din kamp mot självkänslan. Det är enormt viktigt att du kontaktar någon avdelning som jobbar med dessa frågor. Det värsta och sämsta du kan göra är att fortsätta som du gör, alltså att hålla allt inom dig. Det låter ju som du kan ha den fobin. Men det krävs att du agerar nu, ju längre tid du väntar ju större blir problemen.

Det är inte lätt som förälder att förstå att det är mer allvar än de "vanliga" tonårstankarna och problemen som alla har. Nu vet jag ju inte hur detaljerad du var inför henne, men jag råder dig att ta ett ordenligt snack med henne igen. Vågar du inte säga det öga mot öga, så kan du skriva ett brev. Föräldrarna kan hjälpa dig mer än vad du tror och de har även ansvaret för din hälsa.

Din utseendefixering ska inte behöva påverka vardagen så mycket som den gör för dig idag. Du kan få stora problem och men för livet med det sociala om du inte tar tag i detta. Det finns olika hjälp att få, men den bästa som hjälper är KBT-terapi där man tittar på dina tankar och försöker förändra dom, för tankarna påverkar dina känslor och beteendet. Man kan vända sig till ungdomsmottagningen, bup, tjejzonen. Du behöver alltså gå i terapi för att bearbeta dina tankar o din självkänsla.

Du kan även läsa en självhjälpsbok om självkänsla av Mia Törnblom där du får tips, råd och övningar om hur man tänker på andra sätt. Det finns även program som man kan ladda ner på internet om självhjälp.

Vi alla ser ut på olika sätt, vi är smala, lite tjocka, långa, korta, en del är skelögda, en del har stor näsa osv. Oavsett vad vi har och hur vi ser ut så spelar det ingen roll i slutändan. Vi alla har lika värde i alla fall och det är dessutom personligheten och insidan som är det viktiga här i livet. Det finns heller ingen som är perfekt. Låt oss alla vara unika på vårt lilla sätt. Dom som dissar dig eller inte tar kontakt med dig pga ditt utseende är ett gott tecken på att dom är inte värda att lägga energi på. Dom har inte förstått det hela och dom är bara att kasta i papperskorgen och hitta vettiga personer istället.

Att du skadar dig själv är ingen bra sak för att få ut din ångest över att du ogillar dig själv. Försök hitta något annat istället, man kan ta en promenad, man kan skriva eller måla av sig istället, man kan ringa någon och berätta om sin ångest. Tänk på att det bildar ärr som du ska ha resten av livet, man ångrar sig enormt senare i livet.

Här kan du göra ett enkel test: http://www.psykologitest.se/bdd.php
Men tänk på att testet inte är något garanterat svar, så att ta upp det för en läkare eller psykolog är därför nödvändigt. Dina problem måste du alltså ta på allvar. Lycka till!