Hej, jag har en fråga som jag inte riktigt vet hur jag ska formulera. Det kan hända att den blir lång. Jag har under olika perioder i mitt liv haft extremt mycket ångest. Sån jobbig ångest att jag ofta får panikattacker och ibland till och med svimmar av. Den senaste tiden har den blivit värre än jag nånsin kunnat föreställa mig. Jag skar mig mycket när jag var kring 14-årsåldern. Men då var det ganska harmlöst ändå. Det blev aldrig några riktigt illa sår. Nu har jag börjat igen för det är det enda sättet att hålla tillbaka ångestattackerna. När de kommer börjar jag hyperventilera, det känns som att bröstet ska sprängas och hela kroppen värker i princip. Och jag förvånas själv över hur illa jag kan skada mig själv utan att det knappt känns. Såren har blivit tio gånger värre, precis som ångesten. Jag går ständingt omkring och försöker få åt mig andan. Men det går inte. Ibland slutar jag bara andas helt och hållet. Min fråga är i alla fall om det låter som ångestattacker eller om jag borde kolla upp ifall det är något annat som kroppen själv orsakar? Sen undrar jag också om det här självskadebeteendet är lika farligt som till exempel en ätstörning, kan man fastna i det och sen aldrig ta sig ut? Just nu känns det svårt.

---

SVAR

Hej!

Det är absolut ångest du lider av och det finns hjälp att få mot det. Du kan vända dig till ungdomsmottagningen, bup, skolkurator, skolsköterska. Det går att bota genom både medicin och KBT terapi.

Man ska aldrig jämföra olika sorters problem,självskador och ätstörningar är olika saker men röda tråden är ju att båda har med självkänslan att göra och att man måste behandla båda av dom. Tänk att du ska ha dina ärr som bildas resten av livet, det finns andra lösningar som kan dämpa ångest. Man kan lyssna på glad musik, ta en promenad, måla/rita eller skriva dikter. Du kan läsa en bok "För att överleva- om självskadebeteende" av Sofia Åkerman, du kan även gå in på forumet http://forum.shedo.org/ där du får tips ifrån andra som har samma problem.

Du måste ta dina problem på stort ansvar, håller du allt inom dig och skiter i allt så kommer det få riktigt stora problem i det sociala livet framöver. Självklart blir det som ett beroende både självskador och ätstörningar, men man kan alltid bli fri ifrån det så länge man alltid har viljan till att bli frisk och viljan att få hjälpen. Det krävs en hel del arbete för dig, men du kommer lyckas om du kämpar på!