För det första är det alltid tuffare att bo i ett litet samhälle ifall man är annorlunda. Alla har mer ”koll” på vem du är och det finns aldrig samma utrymme för flera stilar och intressen som det finns i en större stad.
Är du beredd att ändra på något hos dig själv för att få lite kompisar? Jag tänkte på att du möjligen skulle kunna ändra din klädstil lite grand. Det skulle kunna ha betydelse för hur dom andra ser på dig. Skulle det vara möjligt för dig att vara med och festa utan att dricka? Dessa två saker skulle exempelvis kunna påverka synen på dig som tönt och förändra den till något positivare. MEN.., är du beredd att satsa så mycket? Du kanske istället ska vänta på att komma upp gymnasieskolan och bli lite äldre så dina jämnåriga mer förstår att uppskatta ditt intresse för politik, din styrka i skolarbetet, och ditt mod att våga klä dig som du vill. Avslutningsvis vill jag säga att ensamheten är något som vi alla människor är rädda för, och vissa av oss är så rädda att vi offrar våran självständighet och nästan personlighet för att slippa vara ensamma (som att t ex sluta intressera sig för politik, strunta i skolan och supa sig fullast av alla så ofta det ges tillfälle). Detta är absolut inte något jag råder dig till, men det finns tyvärr dom som gör så och det förlorar dom enligt min bedömning alltid på i längden. Att förlora sig själv (självständighet, personlighet) är psykologiskt mycket värre än att förlora sin kompis, om du förstår vad jag menar. Men alla ställs någon gång inför valet att ändra på sig själv för att smälta in mer, eller stå ut med en känsla av att vara annorlunda och lite utanför. Och då gäller det att man tar sig en ordentlig funderare på om man är beredd att kompromissa, och hur långt man är beredd att gå andra till mötes.