Hej, min mamma har mått dåligt ganska länge och dricker en hel del. Det har blivit min sak att ta hand om henne då pappa är borta ofta med jobbet. Problemet är att hon slår mig och säger ganska elaka saker till mig. Igår gick det lite överstyr och jag fick mer stryk än vanligt. Jag brukar kunna dölja det men nu ser jag hemsk ut, så jag vågar inte gå till skolan. Jag brukar skylla min blåmärken på att jag ramlat av min häst och så men ingen skulle tro på mig nu. I stallet idag var de på mig jättemycket om vad som hade hänt. Jag vill inte avslöja nåt, har inte ens berättat för pappa än. Han förväntar sig att jag ska se efter min mamma men jag vet att han skulle bli extremt sur om han visste vad som hände igår. Min mamma kan verkligen vara underbar och jag bryr mig verkligen om henne men jag känner att det inte kan fortsätta så här. Jag vill inte att min familj ska må dåligt, jag skäms jättemycket för att jag inte kan ta hand om mamma, men jag orkar inte mer, jag vill inte missa mer i skolan eller ljuga för alla om min blåmärken och sår. vad ska jag göra

---

SVAR

Hej,
Vad bra att du skriver hit.
Jag förstår att det är jobbigt för dig. Du tar ett ansvar som du absolut inte ska behöva ta. Du är dotter INTE förälder. Tyvärr blir det ofta så när det finns alkoholism i familjen. Det är absolut inte DITT ansvar att ta hand om din mammas problem. Du ska absolut inte behöva bli slagen eller ta emot elaka kommentarer. Det du utsätts för är fysisk och psykisk misshandel. Det är inte ok och det är olagligt.

Det är väldigt oansvarigt av din pappa att lämna över ansvaret på dig. Det är din mamma som har ett problem, ett missbruk och inte du. Ändå så är det du som får ta hela ansvaret och bära hela bördan. Det är inte ok. Alkoholism är en sjukdom och din mamma behöver hjälp från en professionell. Jag förstår att du bryr dig om henne och älskar henne och jag har ingen tvekan om att din mamma egentligen är snäll. Men alkohol tar fram en helt annan sida hos folk. Du kan inte få henne att sluta. Hon måste söka hjälp själv eller med stöd av din pappa eller någon annan vuxen.

Nu måste du tänka på dig själv, på ditt eget välmående och på ditt eget liv!

Det är ganska vanligt att man försöker dölja för alla i ens omgivning att man får stryk hemma och att någon i familjen har ett missbruk. De flesta känner, precis som du, skam och skuld och skyller allt på sig själv. Det är inte ditt fel. Även om det kan kännas så måste du förstå att det inte är något du ska skämmas över. Du har inte gjort något fel.

Du måste berätta detta för någon vuxen. Det är jätte viktigt att du är ärlig och säger som det är hur svårt det än kan kännas. Du ska inte behöva gå och bära på allt detta själv. Absolut inte. Jag vill också att du ska veta att du inte gör varken dig själv, din mamma eller någon annan en tjänst genom att vara tyst, ljuga och hålla allt för dig själv.

Ibland kan det vara lättare att få klarhet i sin situation om man använder sin fantasi lite grann. Min fråga till dig är: Om din bästa vän eller någon du bryr dig om skulle berätta för dig att hon får stryk hemma och får ta hand om sin mamma. Vad skulle du då ge henne för råd? Skulle du tycka att det var hennes fel?

Jag tycker att du ska prata med in pappa om vad som hänt och berätta hur dåligt du mår. Jag tycker dessutom att du också ska prata med någon annan vuxen. Finns det någon vuxen i din närhet du tycker om? Kanske någon i stallet, en lärare, fritidsledare, någon kompis mamma eller pappa.
Annars Kan du gå och prata med kuratorn på skolan, gå till en ungdomsmottagning eller kontakta socialtjänsten (de har även en telefonjour man kan ringa till anonymt).
Det finns även andra sällen du kan kontakta, där du kan få hjälp, råd och tips.

Snälla du låt inte detta fortsätta. Du är värd att bli behandlad med respekt och är värd att må bra. Glöm inte det.

Här kommer förslag på olika ställen du kan kontakta:

# http://www.maskrosbarn.org/
# http://tryggabarnen.com/
# Bris 116 111
# BUP Grinden 08-514 531 00
# BUP.nu
# BUP.se
# Jourhavande kompis 020-222 444
# Jourhavande medmänniska 08-702 16 80

Jag hoppas verkligen att du pratar med någon vuxen. Skjut inte upp det. Det kommer kännas skönt när du har sagt det och inte längre behöver bära på allt själv. kontakta någon vuxen du känner eller någon av de andra förslagen jag gett dig.
Tveka inte att höra av dig igen om du har fler frågor eller funderingar.

Varma hälsningar
Davindy